Några minuter efter att vi landat i Doha hade det blivit lördag, och vi hade sisådär en två timmar att slå ihjäl på den här enorma flygplatsen med dess enorma nalle-lamp-hybrid.
Här finns det även rätt kackigt gjorda dinosaurier att stå och titta i timmar på om man vill. Det ville vi dock inte.
Sen tyckte Tina att Pelle skulle köpa en massa guld till henne i den här specialaffären för föremål i just detta materialet.
"Nej nej" - sa Pelle - "det räcker om vi fotar av det och lägger upp i resedagboken. Det blir ett minst lika fint minne!"
Väl på plan nummer tre i ordningen serverades det efter någon timme lite frukostliknande mat. Tina - som har specialmat beställd utan mjölkprodukter - fick denna extremt sorgliga lilla fruktstallad och en torr liten fralla med tomat och gurka i. Var det detta hon skulle överleva den dryga sex timmar långa flighten till Stockholm på? Ånävars, tänkte Tina och började istället knapra nötter hon köpt i taxfreen så det stod härliga till. Turligt nog var drickan fortfarande gratis.
Nu visade det sig i och för sig att vi faktiskt fick en måltid till, men då var Tina redan mätt på nötter. Det hindrade henne i och för sig inte att äta upp den ändå, för så här är det ju; Allt som får tiden att gå på en långflygning är värt att göra. En halvtimme innan utsatt tid landade vi iallafall säkert i ett kallt vinter-Sverige, och nu längtade vi faktiskt hem till sängen, ty vid det här laget hade vi varit vakna i ungefär 27 timmar.
Vi bestämde oss för att ta en taxi från något av storbolagen hem - det vill säga en från antingen Taxi Stockholm, Taxi Kurir eller Sverigetaxi (f.d Taxi 020) för att inte bli lurade. Vi tog den sistnämnda, men döm om vår förvåning när chauffören glatt berättade att det kostade lika mycket att åka till oss i Solna som in i centrala Stockholm. Vad är det för fasoner? Det är ju en mycket kortare resa. Nä, någon mer tripp med detta bolag blir det INTE.
Så kom vi till slut hem till vår tomma lägenhet. Alla väskor och all taxfreesprit (två Absolut Vanilia och en flarra Malibu) kom med ordentligt, och vi kunde se tillbaka på en synnerligen lyckad semester. Visst, vi har inte gjort många knop, men det var EXAKT vad vi båda behövde, och Maldiverna bjöd på de absolut vackraste stränder vi någonsin sett. Så här avslutar vi resedagboken, extremt tillfredsställda, och minst lika sömniga. Nu - gott folk - blir det tupplur!
