Idag hade vi bestämt oss för att träffa Tinas bästa arbetskamrat Marie, hennes karl John och deras son Leo, som anlände detta härliga land häromdagen. Efter mycket om och men kom vi fram till att vi skulle ses på stranden i Akumal. Eller Akulum som Tina envisas med att kalla det. Hon KAN helt enkelt inte komma ihåg vad det heter - hur mycket Pelle än rättar henne. Och idag skulle hon beställa taxi dit, så det var viktigt att hon sade rätt, så vi inte fick skjuts någon helt annanstans. Anledningen till att det var Tina som fick taxibeställaruppgiften var att Pelle skulle mygla till sig två extrahanddukar, och vi ville spara tid. Så han sade till sin fru att "Tänk på mal! Tänk på att det ska sluta på mal!" och de gick sedan åt varsitt håll. Som bekant så går ju Tina ungefär lika sakta som Pelle går fort - dvs jätte - så Pelle hann nästan ifatt henne, och var bara några meter bakom då han hörde henne beställa en taxi till "Akulum". "AKUMAL!!!" skrek han då, och beställningen blev rätt till slut. Tina KAN inte säga rätt - så är det bara!


Väl framme med taxin frågade vi efter närmsta väg till stranden och blev pekade åt vänster. Vi började gå längs en lång väg med en massa hotell på höger sida, och efter en stund kände Pelle att det var lite väl långt bort, så han frågade ett par turister som var på väg åt motsatt håll om vi gick rätt. Jodå, svarade dem, och pekade vidare i riktningen vi var på väg åt. Så vi traskade vidare, men det kändes ändå inte helt rätt, så efter ytterligare några hundra meter frågade vi ett par andra turister, och nähä - stranden låg åt HELT motsatt håll. Oklart varför de första turisterna samt vägvisaren pekade åt fel håll, men då kom det en taxi på väg åt RÄTT håll, så vi hoppade genast in i den och åkte tillbaks den kilometer vi gått så vi kom rätt. 10 USD skulle den jävla chauffören ha för den en-minuts-trippen, så nu var vi sena OCH skinnade. Plus att det började kurra i magen, eftersom vi av någon anledning skippat frukost denna dag. Turligt nog hittade vi Marie och hennes familj rätt snabbt, och vi gick och tog en liten frulle på en strandrestaurang innan vi tog tag i dagens äventyr. Som skulle bli mer dramatiskt än väntat...


Vi gick iväg för att hyra snorklar, flytvästar och en guide som garanterat skulle se till att vi fick syn på havssköldpaddor, och sedan vadade vi ut i vattnet och började sedan simma efter guiden.


Och dra på trissor - det tog inte många sekunder innan han pekade mot botten och visade den här krabaten som gick omkring och betade sjögräs där. Mäktigt. Ytterligare en bucket list-punkt att pricka av!


Så simmade vi vidare en bit, när guiden återigen stannade och pekade och DÄR - en muräna sticker fram sitt fula tryne från under en sten! Tyvärr stack den tillbaka trynet i fråga och försvann PRECIS när Pelle fått på kameran, men den var där! Vi lovar!


Det ÄR väldigt mäktigt att snorkla här - det fullständigt vimlar av fiskar och andra havsdjur, och korallrevet här är det näst största i världen - bara Stora Barriärrevet är större.


Så plötsligt pekade guiden igen, och efter att ha ställt in ögonen litegranna så såg vi dem - TVÅ stycken av de djur som Tina är mest rädd för - nämligen stingrockor. Stora rackare. Liggandes på botten. De är lite svåra att se här, eftersom de grävt ner sig halvt i sanden, men de finns där - kolla efter svansarna.


Här har vi iallafall en lite närmare bild av den ena av dem. Och som sagt - de är STORA!


Sedan snorklade vi vidare och fick se en massa andra sorters fixar. Här har ni ett gult gäng.


...och här en mer flerfärgad krabat.


Sedan ropade guiden till igen, och japp - där hade vi en till havssköldpadda, men till skillnad från den förra simmade den här omkring vid ytan och jagade vid ett tillfälle Marie. Tyvärr lyckades inte Pelle få någon bättre bild på den när den var uppe vid ytan än den här, men ändå. Den syns iallafall.


Som den fotograf Pelle är gav han sig dock inte, utan simmade efter sköldpaddan för att kunna ta fler bilder.


Till slut lämnade han den dock i fred, och lät den simma iväg på egna äventyr.


Väl uppe vid ytan såg han sig om efter resten av gruppen. Var hade de tagit vägen någonstans? Turligt nog var Tina i närheten, och med våra sammanlagda ansträngningar började vi spana efter dem, hittade vad vi trodde var dem, och simmade ditåt. Men nä - det var visst fel grupp - så vi spanade in några andra som KANSKE var våra vänner, och simmade åt det hållet istället. Men när vi närmade oss så visade det sig att det också var främlingar. Vi tvingades inse faktum - vi hade helt enkelt kommit bort från gruppen. Guiden, vars två uppgifter var att peka ut diverse havsväsen för oss OCH hålla ihop gruppen hade misslyckats totalt med det sistnämnda. Så nu låg vi här - REJÄLT långt från stranden - och insåg att vi var tvungna att ta oss tillbaka på egen hand. Så vi började simma. Och simma. Och simma. Tyvärr visade det sig vara ganska strömt här ute till havs, så det gick extremt långsamt och nu började det faktiskt bli lite obehagligt på riktigt. Nu hade vi som tur var flytvästar och snorklar, men vi insåg båda två att det här inte var en ideal situation att befinna sig i...


MEN - det visade sig att detta sker rätt ofta här på grund av guidernas klantighet, så på stranden satt det en livräddare och spanade ut mot oss och insåg att vi hade problem. Så han tog sin livräddarkajak och paddlade ut till oss och frågade hur det stod till. Vi berättade som det var, och han svor några ramsor om snorklingsguiderna, varpå Tina klättrade upp i kanoten, och Pelle fick en boj som hängde i en tamp bakom båten att hålla sig i, medan vår livräddare paddlade in emot land.


Räddad! Trots otursnuffran på västen.


...och här bakom hänger Pelle på släp i en boj.


Två små fossingar som snart ska få gå på torra land igen.


När vi väl kommit iland, så var det pappersarbete som gällde. Vår hjälte behövde få reda på våra namn, vilket land vi kom från, vilket hotell vi bodde på, och vad vår snorklingsguide hette. Vi gav honom dessa uppgifter, och blev sedan fotograferade tillsammans med honom av hans kollega. Oklart vad de gör med den bilden sedan, men vi ställde såklart gärna upp efter hans hjälteinsats.


Sen gav vi såklart även vår kamera till kollegan, så att även ni får se en tjusig gruppbild på oss.


När vi gick tillbaks till snorkelstället sa de att vi gärna fick snorkla lite till på egen hand, innanför de avspärrningar där man får snorkla om man inte har någon guide med sig, men makarna Norman hade fått nog med snorkling för idag. Sedan låg vi och solade en stund med Marie, John och Leo - som för övrigt inte hade varit det minsta oroliga för oss - innan vi åkte tillbaka till våra respektive hotell för våra allra sista kontanter.


På hotellet tog vi en snabb lunch, och sedan softade vi lite fram till kvällen då vi åt sashimi och sushi på Klay Talay och sedan gick till vår favoritbar där vi drack drinkar och gungade i väntan på kvällens höjdpunkt - karaoken. Tina körde växlade mellan vanlig Margarita och Frozen sådan, medan Pelle tog alla möjliga sorters drinkar - som exempelvis en White Russian gjord på den klassiska Sköl Vaniljvodka.


Dessa blandades av den här duktiga Buddha-liknande bartendern.


Karaokekväll som sagt. Givetvis var Pelle på, och kollade genast i pärmen om hans favoritlåt i dessa sammanhang - David Bowies "China Girl" - fanns med. Det gjorde den. Så vips hamnade Pelles namn på sångar-listan.


Tyvärr projicerades själv låttexterna under karaokeshowen BAKOM de som sjöng, vilket innebär att de flesta uppträdde med ryggen mot publiken. Men Pelle hade RELATIVT bra koll på sin text, så han faceade publikum minsann. Någon ordning får det ändå vara!

Ja det var mången vacker och mindre vacker sångröst vi fick njuta av denna kväll. Här har ni några av dem. Kanske är Pelle med i klippet - ni får väl se...


Efter karaoken blev det dans, men Pelle och Tina vinglade glatt upp på rummet istället, stärkta av berömmet Pelle fick av en massa människor efteråt, där kronan på verket var själva karaokevärdinnan, som blandat ihop legendarerna lite och sa "You've a voice like Elvis Presley!". Sen behöver kanske inte ni hålla med om detta, MEN HON TYCKTE IALLAFALL DET!!!