Jaha. Så var det dags att checka ut då. Och inte nog med det - det var även dags att betala notan för sådant vi njutit av här som inte ingick i halvpensionen. Som Alla Hjärtans Dag-middagen, och lite luncher och öl och sånt. Sånt är ju aldrig kul, MEN - vi blev på det här sättet iallafall av med alla våra lankesiska sedlar, utan att behöva betala en växlingsavgift - alltid nåt!
Efter betald hotellnota - några minuter över fem på morgonen
- satte vi oss i bussen som skulle föra oss från det här paradiset till en flygplats för vidare färd hem till Sverige. Eller satte och och satte oss... det är väl lite att överdriva...
Vi KLÄMDE in oss så gott det gick, vilket egentligen var inte alls för Pelles del, så så här fick han sitta med benen under den två och en halv timmes långa åkturen mot flygplatsen. Inte superskönt, om ni undrar....
Liksom förra gången när vi var uppe i svinottan hade hotellet fixat en liten frukostlåda åt oss, men till skillnad från då så lyckades de ge Tina en speciallåda innehållande enbart frukt (och fruktdryck med socker). Pelle - som tål det mesta här i världen bortsett från personliga påhopp- fick en inplastad ostmacka och ett lika inplastat kokt ägg.
Sen gick solen upp, och vi fortsatte rulla på i varsin obekväm sittställning. Tack och lov verkade det vara mer motorvägskörning och mindre körning på små, trånga vägar rakt igenom byar på vägen hem, så om man har anlag för åksjuka - som Tinas ömma moder - så rekommenderar vi enbart att åka FRÅN hotellet - inte till.
Drygt två timmar tog bussfärden iallafall, och strax efter denna bild var det dags att checka in på flygplatsen och ut från Sri Lanka. :(
När man ska åka från Sri Lanka hem till Sverige, så måste man passera TVÅ säkerhetskontroller. I den första - som är den mest noggranna av dem, där man måste ta av sig skorna och ta ut eventuell dator från väskan - går det bra att ta igenom egna vattenflaskor, även i den stora. Men i den andra - som är in till den gate som planet går från - behöver varken skor eller dator separeras från den andra packningen, MEN - om du köpt på dig någon dryck inne på terminalen efter den första säkerhetskontrollen, för att kunna ha på planet - så får du inte ta in den. Tack och lov hade vi haft ett par vänner som just varit på bröllopsresa på exakt samma ställe på middag innan, och de förvarnade oss om detta.
En grej vi glömt skriva om - kom vi på precis nu - är skriftspråket här; det så kallade Sinhala-alfabetet. Som är jättegulligt på nåt sätt. Här har de inte bara snabel-a:n, utan även snabel-h:n (ej att förväxla med snabelhån, som är något elefantmobbare kan syssla med), men framförallt; flera av bokstäverna ser ut som små stjärtar, och sånt går alltid hem hos makarna Norman. Tyvärr bjöd inte just den här skylten på någon klockren sådan, men åk hit får ni se själva om ni inte tror oss!
Sri Lanka är ju förutom stjärtbokstäver främst känt för sitt te - det så kallade Ceylon-teet, ty detta - Ceylon alltså - var namnet på landet fram till 1972. Så givetvis var vi tvungna att köpa sådant, eftersom Tina är en teälskare av rang. Pelle - som är mer av en spritkille - köpte sprit istället. Te och sprit alltså - ej att förväxla med t-sprit.
Eftersom vi som sagt förvarnats om riskerna med att försöka ta in mat och dryck genom den sista säkerhetskontrollen, satte vi oss istället utanför detta och intog lite före-flyget-lunch medan vi beskådade den låååånga kön in mot gaten, där stackare efter stackare fick hälla ut dryckerna de köpt för att slippa köpa dyr sådan på planet.
För det ska ni veta; på TUI:s flighter ingår det INTE mat, utan den får man beställa och betala för innan. Men inte nog med det - TILL maten i fråga ingår inte dryck. Inte ens vatten. Så den måste man betala extra för. Sjukt snålt tycker vi.
Men nu till lite goda nyheter; Pelle lyckades SOMNA på planet - något som verkligen inte hör till vanligheterna. Tyvärr bara i tjugo minuter dock, då damen bredvid plötsligt ville tömma blåsan och hellre gick förbi och gjorde detta på toaletten vilket krävde att Pelle flyttade på sig, men ändå. Tjugo minuter är ändå tjugo minuter!
När vi ändå är igång och klagar, så måste vi också nämna det faktum att när man som Tina beställer en måltid utan mjölkprodukter på grund av allergi mot just sådana, så får man i princip en måltid där produkterna som innehåller mjölk bara är borttagna. Inter ersatta. Vilket är lite irriterande när priset ändå är detsamma. På bilden här är det dock ingen sådan måltid hon har framför sig, utan två charkbrickor, där Pelle fick äta upp osten och korven som innehåller mjölk, medan Tina tog köttet och oliverna som inte gjorde det.
De här brickorna (och vinet gubevars) beställde vi för övrigt inte av hunger, utan av ren tristess, då flygningen inte bara var 11 timmar lång, utan även en och en halv timme försenad (som vi fick sitta och vänta i ett stillastående plan). Då hjälper charkprodukter, ost och vin litegrann iallafall.
Nåväl - till slut landade vi iallafall, och vårt nu ännu tyngre bagage än när vi åkte inte bara lyckades passera incheckningsvägningen utan att fastna, men kom dessutom med planet. Skönt. Vi unnade oss sen en taxi hem för 535 spänn, och därefter tog Pelle en sväng till vår lokala thaivagn där han köpte varsin curry (en röd och en grön) så att vår återkomst till västvärlden inte skulle bli så chockartat. Och med denna hemtrevliga bild från Solna, Sverige så säger vi tack och hej för den här gången. Nästa gång blir det ett HELT annat land!
