Så hade den kommit. Dagen då vi fick avnjuta vår sista frukost i den fantastiska buffén. Ingen mer lankesisk dhal curry för Pelle på ett tag. Sorgligt sorgligt. Tinas yoga då? Nä - även idag var den utbytt mot en stretchingklass, och dessutom med den kasse instruktören. Ja gudars skymning - allt är inte en dans på rosor härborta ska ni veta!
Efter att ha
blivit lite VÄL röd i fejjan igår, så kände Pelle att det kanske skulle vara smartast att smörja in sig med lite solkskyddskräm om han inte ville börja fjällla överallt. Och det ville han inte, trots att det finns något själsligt tillfredsställande med att kunna dra av stora hudsjok från kroppen.
Innan resan blev vi förvaranade av våra fina vänner Pia och Mårten att ta med myggmedel, så på Arlanda inköptes en roll-on-burk med MyggA, vilken Pelle noggrand har rullat över kroppen varenda kväll förutom i förrgår, då han glömde bort det. Och det straffade sig direkt - kolla den här knölen! Ett äkta lankesiskt myggbett. Vi får hoppas det inte innehåller denguefeber. Vilken kroppsdel det sitter på? Skit i det ni!
Det var inte bara den sista dhal curryn för Pelle - det var även de sista glasen färskpressad vattenmelonjuice. Till skillnad från sin make så såg hon dock till att få med ett par stycken sådana till vår solstol när hon lämnade frukostbuffén.
Så blev klockan plötsligt återigen 11:30, och det var dags för vattenaerobics. Tina frågade Pelle om han inte skulle ta och testa ett pass, sista dagen och allt - men det kunde hon fetglömma, svarade han bestämt. Däremot kunde han förstås ta några kort på henne medan hon gympade loss - kanske till och med nerifrån poolen själv, ty den vinkeln hade vi inte kört tidigare i detta sammanhang.
Den här gången var det sjukt dålig uppslutning på vattengympan. Två personer, inklusive Tina. Och den andra var också en svensk dam. Den redan bistre tränaren blev INTE gladare av detta...
Tänk då hur glad han blev, och hur förvånade BÅDA makarna Norman, när Pelle plötsligt - helt utan förvarning - bestämde sig för att ge det en chans iallafall. Vafan. Man får offra sig för resedagbokscontent helt enkelt. Och det främsta motståndet han har till denna form av träning är att han ogillar att gympa i grupp, och nu var det ju inte mycket grupp att tala om. Så plötsligt stod han där och följde den stränge instruktörens order han också.
Och satan i gatan vad hårt han körde. Och Pelle som hade träningsvärk efter gårdagens gymmande - hur SKULLE detta gå?!? Men faktum är att han körde hela passet. Utan att fuska ett dugg. Så nu är han nästan lika stolt över sig själv som hans fru är över honom.
Efter vattenaerobicsen gick vi ner i havet och svalkade oss i vågorna. Samt tog en av de kanske bästa bilder som någonsin tagits av oss. Inte illa.
Sen blev vi återigen sugna på kokosvatten direkt från nöten, vilket är en ypperlig efter-träningen-dryck, och Tina blev även sugen på en vattenmelon, vilket är vad dessa herrar placerar
i en påse här. INGENTING är för ointressant för att dokumenteras här!
Vad det är som är så nyttigt med kokosvatten? Ja framförallt innehåller den en massa elektrolyter, som låter lite som nåt man äter i Blade Runner, och det är ju coolt. Sen finns det kalium, magnesium och fosfor i den också, och de sistnämnda två brinner ju båda på ett riktigt coolt sätt. Och kalium heter potassium på engelska. Ja ni märker ju själva - sjukt nyttigt!
Det här är vad vi låg och glodde på vår sista soldag här. I den undre delen av byggnaden till höger ser ni frukost- respektive lunch- och middagsbuffén - lite beroende på hur dags på dagen man tittar på den.
För att hedra att det var just sista dagen, stylade Pelle till ett perfekt format S i luggen. S som i Sista.
Här kommer för övrigt Tina tillbaks från en av sina många kisspauser. Herregud vad hon kissar, den damen. Pelle har sagt till henne att hon ska behålla vattnet i kroppen, så den går ut i hennes torra hud, men hon lyssnar visst inte på det örat.
Sen låg vi bara där och slöade i solen, lyssnandes på poddar och läsandes böcker, när så plötsligt Pelle kände något obekant på sitt ben. Var det... kunde det vara... det ÄR det - REGNDROPPAR!!! Vafan? Nåväl - det har ju faktiskt stått i väderprognoserna innan vi åkte hit att vi skulle få åska och regn varenda dag, så får vi det bara den allra sista dagen så ska vi kanske inte klaga alltför mycket. Dessutom höll det bara i sig i tio minuter, och sedan kom solen tillbaks.
Vi har ju som ni kanske märkt koncentrerat oss på djurvärlden här, snarare än blomsterditon, men här har vi iallafall en finfin blomma, som enligt Susanne Mäntylä - vår vän i Norrköping som också bott på detta hotell - är en tempelblomma, eller Frangipani som den heter på latin. Vi litar på henne och tänker inte googla. Den tillhör för övrigt divisionen fröväxter, vilket på latin heter Spermatophyta... Hehe! Hehehehe!
På innergården utanför vårt rum växer dessa röda blommor. Dessvärre verkar det som att de börjar blomma ut nu, men vi lyckades iallafall fånga en som såg ok ut. Vad det är för sorts blomma? Ingen aning.
När kvällen sedan oundvikligen kom, var det dags för ett sista besök på The Palms - buffetrestaurangen där faktiskt ALL mat vi smakat har varit supergod. Dessa kockar vet sannerligen vad de gör!
Här har ni till exempel magiskt god långgrillad pork belly - eller sidfläsk som det tydligen heter på svenska. Smälter i munnen gör den iallafall.
Och här hörni, har ni den lankesiska avdelningen med - just det - lankesiska specialiteter. Den gula sörjan är en supergod "Innala curry" med små, härliga potatisar i. Den åt man med fördel med rött ris, som fanns i en skål bredvid. Nedanför innala curryn ser vi dels någon slags mangoröra, och till höger om denna - picklad malay, vad det nu är. Gott är det iallafall.
Och gillar man skaldjur - och det gör makarna Norman, minst sagt - kan vi verkligen rekommendera det här landet. Har nog aldrig ätit så mycket skaldjur i alla möjliga former, och det snålas aldrig på dem. Är det en räkcurry, ja då dräller det av räkor i den. Underbart!
Och inte bara varmätterna var mumsiga. Salladerna var supergoda varenda en - och ja - vi smakade varenda en. Här någon slags grodd- och räksallad som var magisk!
Gillar man efterrätter blir man heller inte besviken här. Här har vi bara en av hyllorna som bjöd på diverse desertalternativ...
...och här har vi en annan. Förutom det så finns det HUR mycket färsk frukt att välja på som helst. Och för triston som bara vill äta mat de känner igen finns det en massa Svensson-rätter också. Ikväll kunde de välja på pizza, potatismos, fisk med hollandaisesås, spaghetti och så vidare. Och normalt sett - när det finns så här många rätter att välja mellan - brukar det betyda att de inte är så vällagade, men det stämmer VERKLIGEN inte här! Vi har nog aldrig ätit en så högkvalitativ buffet förut!
Efter middagen - lika mätta som vanligt - traskade vi sorgset genom hotellets vindlar och vrår för att ta oss till receptionen.
Och här har vi den. Inte så mycket Scandic-känsla, men trevlig ändå. Här beställde iallafall Tina för andra gången ett frukostpaket bestående enbart av frukt, så att hon garanterat skulle tåla det. Tyvärr blev det ju nåt fel sist vi gjorde det, vilket den stackars receptionisten bad tusen gånger om ursäkt från, men shit happens och vi är inte dem som inte kan förlåta ett misstag. Såvida de inte gör om det imorgon bitti såklart - då jävlar!
När så frukostbeställningen var ordnad så var det dags för Pelle att författa det resedagboksinlägg
ni läser precis nu. Meta värre. För att motivera honom - samt lätta lite på bagagevikten - serverade Tina honom inte en, inte två utan TRE gin och tonic. Man kan tycka vad man vill om det, men faktum är att denna text inte skulle funnits utan denna gudalika blandning. Nu, gott folk - är det dags att lägga sig. Väckningen sker klockan 04:15 imorgon bitti. Godnatt...
