Idag när Tina gick iväg för att yoga, medan Pelle som vanligt stannade på rummet och skrev resedagbok, upptäckte hon att det var stretching istället, vilket gjorde henne gruvligt besviken. Dessutom tog lektionen - som skulle vara en timme lång - slut efter bara 35 minuter. Dock var stretchninginstruktören väldigt mycket bättre än den som hade det tidigare stretchingpasset, och hade koll på rörelserna han lärde ut. Den förre var tvungen att titta i sin telefon innan varje ny övning. Och på tal om just telefoner - något som är härligt att se här är att de flesta faktiskt INTE ligger och surfar i mobilen vid poolen - trots att det är ok täckning här. De flesta ligger istället och läser böcker.
För faktum är (tror vi - vi orkar inte googla forskning på området) att man faktiskt blir väldigt mycket mer avslappnad av att läsa en bok, än att ligga och kolla flödet. Oavsett vilken bok det är, såvida den fångar ens intresse.
Vid tjugo i åtta messade Tina sin man att hon redan var klar med sitt pass, så han slängde raskt ihop datorn och gick ner för att inta sin vanliga frukost, en hård pannkaksliknande skål med ett stekt ägg (sunny side up) i botten, och fyllde den med nån slags tunna nudlar och en lankesisk, chilihet dhal curry. Tyvärr var den sistnämnda lite mer rinnig i sin struktur än normalt, vilket gjorde att den löste upp pannkaksskalet, och rann ut på tallriken. Katastrof, kan man tycka, men Pelle tog det med jämnmod, ty det smakade fortfarande gott.
Efter frukosten gick Pelle tillbaks till rummet och skrev färdigt gårdagens resedagboksinlägg, vilket gick snabbt och vid niohugget låg han ute i sin solstol och läste från sin Kindle (vilket också räknas som bok), medan Tina låg och läste i sin bok och drack vattenmelonjuice hon smugglat ut från frukosten. Då och då hördes ett bekant surrande från luften ovanför dem - det var den helikopter de då och då såg flyga över dem. Pelle bestämde sig för att kolla upp på nätet vad en sådan här liten tur skulle kosta, men när vi såg att de ville ha 100 USD per person för en kvarts flygning, och att de hade massor av ettor i betyg på TripAdvisor av folk som känt sig blåsta av dem, så struntade vi i det.
Så var det dags för del två i vår serie "Bajsande djur". Vi började lite diskret med den skarven som tömde kloaken mitt framför oss i onsdags, och fortsätter nu med den här ouppfostrade krabaten som kom vankandes någon meter från våra solstolar, stannade upp och resolut utförde en rejäl tarmtömning mitt på gräsmattan. Maken till fräckhet!
Efter uträttat behov spatserade hen bara vidare i maklig takt framför oss, utan en tillstymmelse till skam i kroppen.
Nåja - är man så här söt kommer man undan med det mesta. Dessa djur blir tydligen väldigt lätt tama om man fångar dem, men vi har ju som sagt redan för tung packning, så vi får tyvärr strunta i att smuggla hem denna.
Då vi vet att djurbilderna är de mest populära av bilderna i vår resedagbok, så kör vi en till på den här godingen innan vi går vidare.
Sen blev klockan plötsligt 11:30, vilket är den tiden som vattenaerobicsen brukar börja, men inte på lördagar inte! Nä - då är denna aktivitet utbytt mot en ...trollerishow! Rimligt ändå!
Så vi stod en stund och tittade på Vishmitha Maya Rasanjana som under artistnamnet "Magic Kumara" utförde ett gäng trick vi misstänker att han köpt i färdiga kit på nätet. Dessa utfördes till hög musik, där det var 40:e sekund ungefär hade lagts på utropet "MAGIC!!! KUMARA!!!".
Vi är inte HELT säkra, men det skulle kunna vara så att herr Rasanjana med damsällskap är de samma som utförde eldshowen i söndags. Vi får se om vi kan röna ut detta imorgon kväll.
När vi sett oss mätta på trollerishowen så beslutade vi oss för att gå ner och hoppa lite i de salta vågorna igen.
Det kanske inte syns på hennes minspel, men Tina TYCKER det är väldigt skojigt att hoppa i vågorna, även om det också är lite, lite otäckt. Hon gör det alltså inte enbart för resedagbokens skull.
Och med den här smarta tekniken slipper hon även få in vatten i såväl ögon som näsa. Det enda hon riskerar är att tappa bikinitrosorna.
Då detta trots allt är en bildbaserad resedagbok, tänkte vi att vi fortsätter med lite fler bilder på Tina i vågorna. Håll tillgodo.
Vi kan till och med bjuda på lite rörligt också, medan vi ändå är i farten. Så varsågod - Tina plaskar i slow motion!
Pelle då? Jo han stod såklart rak som en fura i en yogapose han snappade upp på sin första och enda yogalektion för snart två veckor sedan.
Fullkomligt orubblig i vågornas kraft! Tänk vad man hinner lära sig på en ynka timmes yogapass!
Efter väl utfört skuttande i vågorna, så gick vi till Simon och gav honom ett rekommendationsbrev han skulle kunna visa upp till framtida svenska turister, så att de kunde se att han var en duktig guide som man kunde lita på. Han hade visat oss ett sådant som någon tidigare hotellgäst skrivit åt honom, och som han laminerat, och vi gav honom gärna ett till.
Därefter inhandlade vi varsin kokosnöt full av kokosvatten att suga i oss, samt en färsk ananas som skivades upp åt oss på stranden.
Det ÄR verkligen skillnad i smaken på en färsk ananas här, och en som flugits till Sverige! Och för korkade läsare kanske vi ska förtydliga; den är alltså väldigt mycket godare och smakrikare här.
Men de ska erkännas - första gången vi smakade kokosvatten på någon av våra tidigare resor (har glömt vilken - ni får själva bläddra igenom våra tidigare resedagböcker om ni vill veta), så VAR det en besvikelse. Vi trodde - såklart - att det skulle smaka mer KOKOS om vätskan inuti, men den smakar egentligen inte så mycket alls. Men den är väldigt läskande. Nu - när vi vet vad vi väntar oss - är det till och med gott!
Sen betalade vi den lille söte, tandlöse farbrorn som sålde oss dessa frukter och nötter 800 rupier, och sen gick vi tillbaka upp till poolområdet.
Eller vänta förresten - vi stannade såklart vid den lilla sandavtvättarstationen på vägen, så att vi inte skulle släpa upp en massa onödig sand till det rena, fina poolområdet.
Och väl däruppe - med fötter rena nog att äta sushi från - så mumsade vi i oss ananasen. Tina - i en för tillfälligt Golluminspirerad frisyr.
Så vad hände sen då? Jo - dra på trissor - Pelle gick och tränade igen!
För att se att maken inte bara gick ner, tog en träningsselfie och sedan gick iväg igen, så smög Tina ner utanför gymmet för att spionera. Döm om hennes förvåning och glädje när hon såg att han faktiskt kämpade därinne!
Pelle - som inte hade någon aning om sin frus smygfotograferande - tog dock ytterligare en selfie - nu under ett benpass - för att "bevisa" vad han utfört för kroppssyssla.
På väg tillbaks till rummet så gick Pelle förbi ett atrium vi tänkt fotografera länge men ännu inte kommit oss för. Anledningen till att vi tänkte föreviga detta är att de har en massa fina karpar som simmar omkring där. Tyvärr har vi inte hittat någon dörr att ta sig ut till atriumet i fråga, så en fotografering måste ske genom fönster, vilket gjort att vi inte tagit oss för det än. Tills nu, när Pelle såg någon slags anställd som var nere och matade(?) karparna i fråga. Då slängde han - trots fönster - upp kameran och förevigade det hela. Kanske försöker vi ta någon närmare bild på själva karparna imorgon. Kanske inte.
Uppe på rummet - efter dusch och vila - så var det återigen dags att lösa Melodikrysset. Denna dag var det nästan tråkigt lätt, så ett facit som förra lördagen kan ni glömma.
Minns ni blomman vi fotograferade igår, och som Tina felaktigt trodde var på ett fikonträd?
Så här tråkig och trist hade den blivit idag. Den verkade således enbart blomma en dag, varpå Pelle föreslog att det kanske var en "Blomman för dagen" eftersom han trots sitt ointresse för blomster lyckats snappa upp att det finns nåt som heter så. Han möttes dock bara av ett hånskratt, och vi vet fortfarande inte - trots googling - vad det är för nåt.
Så här ser förresten hela trädet ut. Blomman - som knappt syns på bilden - sitter längst ner till vänster i bild. Någon som blir klokare?
I dagens middagsbuffet stod det en hel rad med kockar och grillade, friterade, stekte och hade sig vid stationen där det oftast bara står en eller två. Härligt! Här har vi nya rätter att prova, tänkte vi.
Och efter noggrant testande av samtliga rätter bestämde vi oss för att det mongolska stekta riset samt nudlarna från samma land nog var de godaste. Pelles illröda feja tänker vi inte skriva nåt om, om ni undrar.
Med magarna putande i ett par dussin vädersträck gick vi efter middagen som vanligt upp till rummet, där dagens fotografier intankades, och sedan gick vi till kojs. Som vanligt innan 22. Gudars skymning vad präktiga vi är på våra semestrar när vi inte har vänner som kan förleda oss i synd med oss!
