På dagens yogaövning lyckades Tina återigen med en position hon aldrig klarat förr - nämligen "Kamelen". Om det var den hon utförde när Pelle kom och plåtade henne, så tror även han sig klara den galant.


Att dricka mycket vatten ska tydligen vara bra för den torra hud Tina lider av. Så hon stjälpar i sig - liter efter liter - men inte märker hon någon skillnad inte. Pelle har sagt till henne att sluta gå och kissa, men på det örat vill hon inte höra. Tursamt nog är de väldigt generösa med vatten på det här hotellet. Fyra liter om dagen får man, och vill man ha ännu mer så får man det. Skönt att slippa hålla på och koka kranvatten som vi ibland tvingats göra på tidigare resor.


Så var det dags för dagens första havsbad, och på vägen dit hittade vi den här filuren som hade fått sig en god tallrik mat av någon snäll människa. Till skillnad till vad många tror så är nämligen dessa ödlor väldigt populära att ha i trädgården, då de gillar att äta upp giftiga ormar och insekter, så sluta upp med era fördomar som ni säkert fick från TV-serien "V" tack!


Som vi berättat tidigare så finns det en varningsskylt för brännmaneter nere vid stranden, som dessutom inte bara skriver "Se upp för brännmaneter, hörni!" utan helt enkelt beordrar oss att "Håll er borta från vattnet!". Vilket känns lite skrämmande, men samtidigt så har vi fått höra ryktesvägen att det ändå inte är särskilt vanligt med sådana just i februari, och det dräller av andra glada badande, så vi chansar. Håll tummarna för att vi klarar oss!


En annan sak med Sri Lanka - eller åtminstone vår strand - är att det känns så säkert att lämna grejer på stranden medan vi badar. Här lägger vi utan att tveka ifrån oss hela Pelles kamerautrustning (minus vattenkameran, som så klart följer med ner i badet) när vi går ner för att svalka oss i vågorna, och det känns faktiskt helt tryggt.


Att bada i vågona ja... Båda makarna Norman gillar detta, men de har ändå lite olika approach till det framstormande, salta vattnet.


Här dock - är det ingen våg som träffar oss - utan det är helt enkelt bara Tina som gör en så kallad "gubbsnytning".


Det är rejäl kraft i vågorna här, men ännu mer kraft i Pelle som inte rubbas en millimeter av havets styrka!

Här kände vi att det återigen var dags för lite rörligt material, då det finns på tok för lite sådant på 48-åriga herrar som filmar sig själva i yster lek i vågor. Eller..?

När vi gick tillbaka upp mot poolområdet - som ligger på taket här ovanför - så såg vi två hotellanställda som såg ut att riskera liv och lem för att rensa rabattlådorna högst upp. Vi sprang genast upp de fyra trapporna för att säga till dem på skarpen.


Men dra på trissor - trots att vi befinner oss i ett land där säkerheten inte verkar prioriteras högst på agendan, med tanke på hur folk kör i trafiken här, så visade det sig att de faktiskt säkrat sig, så vi lät dem rensa på.


Och vet ni vad? Efter en liten stund bestämde vi oss för att gå ner och bada i vågorna IGEN! Vafalls? Det hade ni inte räknat med va? Att det skulle komma ytterligare bada-i-vågorna-bilder på en och samma dag? Men jodå - här kommer det några till.


Temat är dock detsamma, som ni ser här...



Och även om vågorna inte har kraft nog att rubba Pelles robusta lekamen, så är Tinas bikinibyxor ingen match för dem. Så innan de försvann helt - vilket var risken om hon fortsatt bada - så bestämde hon sig att gå tillbaka upp på stranden.


En millisekund efter att den här bilden tas, får Pelle dessutom en snyting av guds nåde av den här vågen, som träffar honom rätt i örat, så efter denna smäll bestämde sig även han för att gå upp.


På stranden här huserar som minnesgoda läsare vet den trevlige Simon, som vi bokat samtliga våra äventyr här från. Men att sälja äventyr till turister är näppeligen inte hans enda syssla; nej Simon säljer även kokosnötter från vilka man kan inmundiga det supernyttiga kokosvattnet. Så vi bestämde oss för att köpa varsin sådan för att svalka våra respektive strupar.


Så Simon plockade raskt ner två stycken, och högg med van hand (och vass kniv) av toppen på dem så att vi medelst sugrör kunde få i oss vätskan från dem.


150 lankesiska rupier styck ville han ha för dem, vilket är sisådär en åtta svenska kronor. Vilket kändes mycket rimligare att betala, än fyra våningar upp på hotellet, där de tog en femhundring för samma nötdryck.


Gott och nyttigt som attan är det iallafall, och förutom de miljövidriga sugrören så är det fritt fram att slänga bort förpackningen i naturen efteråt.


Sen var det dags för Tinas dagliga vattenaerobics. Och ni kanske minns att vi berättat om hur trevliga och vänliga alla lankeser (lankesier? Vad heter det? Vårt nät ligger nere nu, så vi kan inte googla...) är? Nåja - ingen regel utan undantag, och här ser ni undantaget i fråga i form av aerobicsinstruktören. Här snackar vi amerikansk marine-style coachning. Inga stöttande och uppmuntrande rop här inte, utan här skälls det om man gör fel eller inte kämpar hårt nog enligt hans premisser, vilket Tina normalt sett HATAR, men av någon anledning kommer den här snubben undan med det och hon gillar hans hårda stil.

I trappan på vägen ner till hotellrummet - eller upp mot poolområdet, beroende på vart vi ska - så finns det ett träd med den här fina blomman med den konstiga lilla mittbiten (som säkert har nåt namn, men som sagt - nätet ligger nere nu). Tina har hela tiden trott att det är ett fikonträd, men igår så googlade hon lite och fann att det INTE verkade vara det. Så nu är det upp till er att googla eller ta till er magnifika florakunskap för att ta reda på vad det kan vara för nåt.


Efter att ha duschat och fixat oss i ordning på rummet, tänkte vi gå ner och besöka hotellets bar för första gången på den här resan, vilket är helt sjukt ju - då vi är inne på dag TRETTON!!! Hur som haver - på vägen dit ville Tina titta in i en av hotellets små butiker, där man bland annat kan köpa en massa olika sorters Ceylontéer, men även hudkräm samt elefanter i trä.


Ja - plus en hel del annat skoj i både nytto- och krimskramsväg. Vi köpte dock inget, då vi hade övervikt på bagaget på vägen hit, och antagligen kommer ha ÄNNU mera övervikt på vägen hem, med tanke på Tinas mirakelkrämer hon köpte från kryddträdgården härom dagen, plus den flaska vodka vi inhandlade på flygplatsen i Colombo, som nästan är helt orörd. Vad har HÄNT med paret Norman egentligen?!?


Så vi fortsatte istället till "Tease Bar" som är det fantasieggande namnet på hotellbaren - och där beställde Pelle givetvis en Margharita, då det faktiskt är International Margharita Day idag, och man ska värna om traditionerna!


Sen gick vi ut och satte oss på terrassen, där vi strax (eller strax och strax - det tog nog sina stadiga 10 minuter) blev serverade våra drinkar av den här trevlige servitören. Tina sket dock högaktligen i traditionerna, och beställde fräckt nog en alkoholfri ananasjuice istället. Skandal.


Så medan hon satt där och sippade på sin - tydligen väldigt goda, men också alkoholfria som sagt - juice, fick hon beskåda sin nu ganska brunbrända make njuta av den underbara blandningen av salt, sötsurt och tequila.


Det blev dock bara en sådan drink för Pelle, för sen hade klockan blivit sju och då ville Tina ha MAT. Så med denna bild från terrassen avslutar vi fredagen och önskar er alla en god helg.