Ni som tror att gårdagens djurbonanza fortsätter idag, kommer bli gruvligt besvikna - bara så ni vet.
Istället får ni följa med oss en dag är vi i princip inte gjort ett jota. Förutom Tina då, som liksom nästan alla andra morgnar började denna med yoga. Dessvärre hamnade hon nära en annan yogadeltagare som hade problem med gaser i magen.
Och man ser ju direkt på den här bilden vem som är den skyldige...
Ja det var Pelles tolkning av det hela iallafall, men tydligen var detta någon slags andningsövning. Men hur roligt är DET att skriva i en resedagbok?
När yogapasset var slut klockan åtta blev det som vanligt frukost, och sedan lite slött läsande och surfande i solstolen fram till nästa fysiska aktivitet, som var - ja, ni har gissat rätt - vattenaerobics. Men Pelle då? Gör han ingenting? Åjovars - från klockan 07:00 när frun hans stack på yoga, fram till klockan 12 (med en liten paus för frukost) skrev han resedagboken om onsdagens flodsafari, vilket var lite av ett hästjobb, då det slutligen hamnade på 68(!) bilder av 100 utvalda av över 700 tagna som skulle få inspirerande bildtexter.
Så ja - våra semestrar är näppeligen bara vila och osunt leverne. För Tina är det rentav tvärtom denna gången, och även Pelle lever förvånansvärt sunt för att vara han, och sliter istället i timmar varje dag för att ni ska få läsa så här intressanta och välstavade texter. Vattenaerobicsen? Jo den var liiite lugnare idag än tidigare, hälsar Tina.
Efter att onsdagens äventyr äntligen var publicerade, och vattengympepasset över, så fick vi dock några välförtjänta timmar i solstolen. Där demonstrerade Tina glatt vilken konstig hud hon har, genom att skriva sitt namn på ena vaden...
...och sin makes på den andra. På normala människors hud skulle den första bokstaven redan ha slutat att synas när den sista skrev, men de här namnen satt säkert kvar en halvtimme.
Sen tycker ju faktiskt Pelle det är skönt att få röra på sig litegrann också, så då bestämde vi oss för att ta en strandpromenad åt andra hållet - det vill säga utforska stranden på hotellets vänstra sida. Det första som mötte oss där var denna begravningsplats för kokosnötter med en skylt strax utanför bild med texten "Kockostjyrkogården", skrivet med barnsliga bokstäver. Kusligt som tusan, så vi hastade raskt vidare.
Sand ska - enligt Tina - upplevas barfota, så hon ryckte snabbt som en kobra skodonen av sin förvånade make, och sedan började vi promenera. Lägger ni märke till hur fantastiskt TOM stranden är förresten? I Thailand exempelvis skulle hotellkomplexen ligga på rad, men här är det verkligen...tomt bredvid, och även själva stranden är väldigt tom på folk. Superskönt!
Efter en stunds promenix kom vi fram till denne stiliga lankes som satt och poserade vant på sin båt. Hyrde han ut den till turister månne? Eller sålde han kokosnötter och knark från den? Vi vet inte, för vi pratade aldrig med honom, utan tog bara den här bilden i smyg. GDPR gäller inte här (eller?).
Av våra fotspår att döma verkar vi varit riktigt på kanelen under vår promenad, men vi var nyktra som tusan faktiskt.
Och under tiden gick solen långsamt ner bredvid oss. Först på den högra sidan, och sedan - när vi var på väg tillbaka på den vänstra. Så nu kan smarta läsare räkna ut på vilken sida av Sri Lanka vi bor, utan att använda karta.
Solnedgångar ja... de som är så himla vackra i verkligheten, men bara tenderar bli klyschiga på bild. Men det hindrar inte Pelle från att göra några försök ändå.
Kanske om man skippar själva solen och bara tar med det glittrande vattnet...?
...eller om man ställer upp sin fru framför?
Kanske ska man försöka fånga vågorna lite...? Nä...
En båt på horisonten då, nästan rakt under det glödande klotet? Kan det vara nåt?
Nä - med denna bild med en liten fågel som knappt syns om man inte berättar i bildtexten att den finns där, så gav han upp till slut, och vi gick tillbaka till hotellrummet.
Och se där! Efter ett uppehåll på ett par tre dagar så mötte oss återigen ett handduks...djur?
Eller vad det var, den närsynte filuren som läste en bok av GW:s superbegåvade dotter Malin Giolito, och som hade lånat Tinas glasögon. Som de dessutom putsat upp fint inför denna tjusiga installation. Pinsamt att vi just idag glömt att lämna drickspengar på kudden...
Sen var klockan äntligen 19, och The Palms - bufférestaurangen med den extremt goda maten - öppnade. Och liksom tidigare hade kocken där på eget bevåg fixat en efterrätt som Tina tålde. En efterrätt som han även denna gång också serverade Pelle, trots att han redan klämt i sig en desert och var proppmätt.
Men vad gör man inte när folk anstränger sig för en... Så - då var den 12:e dagen på vår Sri Lanka-resa över, och vi kunde med gott samvete gå och lägga oss innan 22 och somna som två stockar av medelstorlek.
