Efter en problemfri färd med en knäpptyst taxichaufför så gick allt på Arlanda väldigt smidigt; inga långa köer vare sig till bagageincheckning eller säkerhetskontroll, så strax kunde vi äntra taxfreebutiken där Tina köpte diverse smink och luktagott, medan Pelle också inhandlade luktagott samt en stor, härlig påse Daim (vars förra stavning "Dajm" var mycket snyggare) som han tänkte förlusta sig med på planet. Ni ser en liten del av påsen i fråga längst till vänster i bild, där den vilar bredvid passet och en flarra vatten. Vad är det för intressant med den informationen, undrar ni? Jo - vi kommer till det. När vi sitter på planet.
(foto: Ulf Nash)
Planet ja. Efter ombordstigning och lite väntan på grund av banarbete(?!?) på Phukets flygplats så lyfter vi äntligen, och - av en lycklig slump - befinner sig Tinas gamla klasskompis Ulf Nash vid Arlanda och testar ett Canon 18-200-objektiv, och fotograferar med detta av exakt vårt plan med oss ombord precis när det lyfter. Vi är mycket imponerade av såväl själva fotot som timingen, och hoppas han inte stämmer oss för bildstöld.
När vi köpte biljetterna till denna resa, så unnade vi oss plusplatser på planet - dvs platser med lite bättre benutrymme, och lite större bildskärmar och sånt, vilket passar oss som har lite längre ben och större ögon än gemene man. Men - sen när vi skulle gå in och välja platser på TUI:s hemsida - ja då visade det sig att platserna man fått tilldelade sig var dolda, och ville man garantera platser bredvid varandra så skulle det kosta 100 kronor per säte och resa - dvs ytterligare 400 pix. Då slog snålheten och ilskan i oss - vi VISSTE ju faktiskt inte var vi blivit placerade, och dessutom så fanns det inte längre några bra platser som var bredvid varandra. Vi KUNDE välje ett par platser som var direkt framför/bakom varandra, men glöm att vi tänkte pröjsa för det. Chansen fanns ju dessutom att vi redan VAR placerade bredvid varandra, och således skulle råka välja bort detta. Så vi chansade. Och hamnade fyra rader från varandra. "Snålheten bedrar visheten" kanske ni tänker, men själva tänker vi "Jävla TUI-fasoner!"
"Då blir det väl att trösta sig med Dajm" tänkte Pelle (han tänker fortfarande på chokladen i fråga med den gamla stavningen), men upptäckte till sin fasa att han inte hittade den. "Är den månne i Tinas påse?", tänkte han vidare desperat, och rusade bak i kabinen till sin fru, men inte heller hon var i posession av någon chokladöverdragen mandelknäck i handbagaget. Då insåg han - i glädjen att tillhöra den första gruppen att få borda planet, så rusade Pelle upp och LÄMNADE KVAR DAIMPÅSEN på det lilla bordet, och såvitt vi vet så ligger den kvar där än. På bordet i gate 17, terminal 5. Så det blev att tröstäta en ostbricka samt till denna tröstdricka en miniflarra rödtjut samt en Bloody Mary. Vad annars göra inklämd mellan främlingar på en tio timmars flygning?
