När Tinas privata Tai Chi-lektion var över blev det som vanligt frukost, varpå vi lade oss i solstolarna vid poolen, för att slippa all jävla sand man drar in efter att ha legat en hel dag med alla grejer på själva stranden. Det innebär såklart inte att vi inte går ner dit och badar i havet, för poolen bjuder vare sig på det för Tinas hud så helande saltvattnet...
...eller de härliga vågorna man kan studsa runt i.
Sen hånglade vi en stund, och gick sedan tillbaks till solstolarna där vi förkovrade oss i varsin bok.
Vilket efter en stund innebar att Pelle låg och hulkade värre än självaste Bruce Banner när han kom till slutet av Fredrik Backmans senaste pocket. Så nu fanns det plötsligt saltvatten även i poolområdet.
Sen kände Tina att hon behövde en rejäl thaimassage, så hon traskade iväg till massageområdet och beställde just en sådan. Och vilken thaimassage det blev! Hon hamnade nämligen hos en massös som hittade varenda öm och/eller stel punkt på henne, och behandlade dessa enligt tesen "ont ska med ont fördrivas". Det var den mest smärtsamma, men samtidigt - eftersom den kändes så effektiv - "sköna" thaimassage hon någonsin upplevt. Så hon beställde en till tid hos samma massös dagen efter. Här ska behandlas knutor!
Efter massagen hade hon bestämt med Pelle att ses på den den andra av alla strandrestauranger som låg på rad, och där de ätit så många gånger tidigare. Pelle - som var tidigt ute - fick dock för sig att ta den tredje restaurangen istället, och skickade således ett mess till sin fru, så hon skulle hitta honom. Sen satte han sig listigt och väntade med teleobjektivet för att genom detta beskåda henne titta förvirrat omkring sig och så TILL SLUT sätta sig och kolla i telefonen och hitta hans meddelande. Då tog han kort och kände sig mycket nöjd med sig själv.
Väl på plats beställde vi mat - såklart - och Tina blev så imponerad av den tjusiga "blomman" de snurrat till av nån grönsak på sin tallrik stekt ris, så den tyckte hon vi skulle föreviga för resedagboken. Så då gjorde vi det.
Efter maten tog vi strandpromenaden tillbaks för att där ligga och softa i solen ytterligare en stund, innan det var dags för dagens enda inbokade aktivitet:
Nämligen provning och justering hos skräddaren. Han hade skickat en "tuk-tuk" att hämta upp oss utanför lobbyn klockan 18, för vidare färd in mot själva Khao Lak och skräddaren. Den här gången fick vi ynnesten att åka med den här glada chauffören.
Väl på plats fick Tina först testa sin klänning, som ännu var utan underklänning till allas stora glädje. Hon kände sig mycket nöjd med såväl längd som höjd på midja, men i övrigt ska den sys in lite till.
Pelle upptäckte dock till sin fasa att han uppenbarligen beställt någon slags utstyrsel med en enorm väst istället för kavaj, som han trodde. En utstyrsel som såg mer indisk ut än han hoppats på. Men där tog han tack och lov fel - det var bara det att kavajen inte fått några ärmar än. Puh. Byxorna satt finfint, men behövde kortas, och skjortan hade fel sorts manchetter, var lite stor i ärmvidden samt även runt bröstet, så även där krävdes det ändringar, men det var ju exakt därför vi var där - för att korrigera sånt här så att grejerna till slut sitter som en smäck, fast på kroppen istället för huvudet. Det är även tänkt att Pelle ska använda skor till kostymen när han bär den, och inte bara små strumpor med katter på.
Därefter tänkte vi ta en liten shoppingtur, och gick in och strosade i några av alla butiker här som säljer turistiga t-shirts, badkläder och hattar - många från riktigt dyra och fina "märken"...
...som de här små söta miniväskorna från Acne Products/Fjällräven. Säkert originalprodukter. Säkert.
Vi - eller framförallt Pelle - tröttnade dock snabbt på att behöva vifta bort försäljare, så vi bestämde oss för att gå och äta istället. Nu hade det mörknat, och vi beslutade oss för att försöka hitta nåt ställe som vi ätit på vid vårt första besök i Khao Lak 2007.
Och se på fan - vi hittade "Sand & Sea" - en restaurang vi var supernöjda med då, och som fortfarande fanns kvar. De hade i och för sig väldigt långsam service, mindes vi, men den kanske de fått ordning på efter 13 år...
Men nä - vad gällde servicen hade absolut inget hänt. Vi fick vänta uppåt en halvtimme på såväl mat som dryck, men när vi fick framförallt den förstnämnda så upptäckte vi att något faktiskt HAR skett under dessa år: Maten var supertråkig. Smaklös och... ja - tråkig. Vilket banne mig är en bedrift här, då nästan allt vi testat har pendlat mellan gott och supergott.
När vi dessutom upptäckte att dukarna var gjorda av gamla Ku Klux Klan-dräkter, ja då tackade vi för oss och gick.
Först tog vi ett litet stopp vid en fruktvagn, där vi inhandlade lite frukt att mumsa på på rummet.
Därefter gick vi in i en vanlig butik för att inhandla lite öl och snack för att OCKSÅ mumsa på på rummet. Här ska det mumsas minsann! I Thailand har de inte som i Sverige kommunala dagis (jo - DAGIS! Här tänker vi inte skriva "förskolor" i onödan) eller någon längre betald föräldraledighet, så vad gör man då som mamma och butiksägare? Jo - man tar hand om ungarna i butiken istället såklart. De äldre får jobba i kassan, medan man tar hand om den yngsta i en uppblåsbar pool mitt på golvet. Alla sätt är bra utom de dåliga!
I butiken hittade vi också vår gamla favorittandkräm, som smakar 5-56. Eller Jenka om man så vill. Så då slängde vi ner en sådan i korgen.
Efter att även slängt i lite nötter och öl och sånt, så betalade Tina och vi beslutade oss för att åka tillbaks hem till hotellet. Så var ännu en dag här till ända.
