Tina fick dock lite myror i benen efter några timmar, så hon traskade iväg till massagehyddorna för att där unna sig ytterligare en thaimassage.
Tyvärr var dock Oin - eller om hon heter Oink (därom tvistar makarna Norman) - inte tillgänglig, utan det blev den här damen istället, som dessvärre inte hade alls samma talang för att hitta smärtsamma knutor som Oin/Oink har.
Men vi kan iallafall fylla resedagboken med hela tre bilder från processen, så i slutändan kanske det ändå var värt de 400 bahten.
Eftersom vi jinxade när det gäller vädret ovan, blev det såklart molnigt lite senare. Inga som helst problem med att ligga kvar och njuta i solstolarna i och för sig, men ändå. Vid fyrahugget gick iallafall Pelle tillbaka upp på rummet och började med gårdagens mastodontresedagboksinlägg, medan Tina låg kvar och sedan bestämde sig för att vara duktig och ta en 125x2 simtag lång simtur i den enormt långa poolen. Bort till bron och tillbaka. Sen kom även hon upp på rummet, och Pelle tog en paus i sitt författande så att de tillsammans kunde lösa Melodikrysset, vilket - såklart - gick alldeles galant.
För att det skulle hända NÅT nytt idag, så bestämde de sig för att besöka den lite flådigare japanska restaurangen Sakura som tillhör hotellet och där inta sin kvällsvard.
Här serveras mat till nästan svenska priser, men ibland måste man unna sig! Till förrätt tog båda - förutom ett fat edamamebönor - varsin tonfisk- och avokadoskapelse. Den var god, men aningen för kall.
Till huvudrätt beställde Pelle in en dyr tallrik sashimi...
...medan Tina slog till på en nästan lika dyr tallrik sushi.
Och visst - det var gott - men verkligen inget superspeciellt. Framförallt saknar vi de extremtjusiga uppläggningar som flådiga japanska restauranger brukar ha, samt alla små extratillbehör man brukar få. Tina fick vare sig wasabi eller ingefära till sin sushi, utan det var hon tvungen att säga till om.
Nä - här är vi faktiskt lite besvikna, men också lättade att vi inte slog till på Wagye-köttet som antagligen varit en ännu större besvikelse.
Så efter att ha tagit notan - där de till skillnad från de oberoende restaurangerna bredvid dessutom lägger på en tioprocentig moms samt en serviceavgift - så gick vi tillbaks till rummet där Pelle kunde fortsätta resedagboksskrivandet, medan massor av små ödlor springer omkring i taken och på väggarna utanför. Det var vår lördag det - imorgon är det söndag!
