Vår första heldag här började med att vi vaknade vid tjugo över nio, varpå Pelle genast gick ner och kollade huruvida stranden var så fin som han mindes (det var den) och om solstolarna precis nedanför vår terrass var lediga (det var de också - winning!). Därefter traskade vi mot frukostbuffén.
Den låg inte helt otippat på samma plats som kvällsditon, och serverade en ganska klassisk solsemesterfrukostbuffé bestående av diverse färska frukter, omelett, kaffe, te, en massa ohälsosamma bakverk, fruktjuicer och omelett.
Vi valde lite olika rätter kan man säga...
En lite udda sak de har här är att resorten har sin egen tid - "Barefoot time" - som ligger en timme framåt jämfört med den vanliga Maldiverna-tiden. När vi frågade varför så sa de att det berodde på att de ville ha solnedgången på en bättre tid... Nåja - det innebär iallafall att man måste stänga av den automatiska tidsinställningen på sin telefon (och klocka) om man inte konstant vill behöva räkna fel en timme. Och det vill man ju inte.
En annan sak som är lite udda är den offentliga toaletten. Tur att vi har en egen på rummet, kan vi känna...
Efter frukosten var det såklart bums ner på stranden som gällde, och där kunde alla som ville få avnjuta Pelles noggranna insmörjning av solskyddskräm på sin ännu blekfeta lekamen, innan han föll pladask ner i solstolen som han strax därpå lämnade för ett inte supersvalkande men ändå skönt dopp.
Till stranden hade Pelle förutom solkräm även med sig en liten pryttel med vilken man kan filma stadiga åkningar med sin iPhone (en Zhiyun Smooth-Q för den som undrar), och då det piggar upp med lite rörlig bild här och var i våra resedagböcker bjuder vi nu på lite sådan i form av Pelles dokumentation av själva stranden. Varsågoda.
Sen - mina damer och herrar - var det ÄNTLIGEN dags för resedagboksfavoriten Galna Tanten att göra entré! Det är för er som inte är bekant med henne Tina - vars hud inte tål solkräm - som den första veckan tvingas bada Farbror Melker-style för att inte bränna sig. Vi kommer antagligen få se mer av henne.
Ja - sen var det väl inte så mycket mer att göra de närmsta timmarna än att sola, småslumra, bada och gå omkring och ta lite fler bilder av denna sagolikt vackra miljö. Så här kommer det ett gäng sådana bilder för er att antingen njuta av eller bygga på er missunsamhet med.
För att få lite nya vinklar så tog Pelle till och med en kort liten promenix i värmen. Inte illa.
Om ens främsta önskan när man går till stranden är att spana på människor, så kan vi inte rekommendera det här stället...
Sedan avslutade Pelle den stärkande fotopromenaden med att föreviga våra solstolar, och hans fru som låg i en av dem.
Sen var det dags för lunch, men eftersom lunchen inte ingår här - och vi inte var så jättehungriga - så nöjde vi oss med att gå till "baren" (serverar man ingen alkohol så får man stå ut med citationstecken) och köpa varsin kokosvatten i kokosnöt.
Kokosvatten ska tydligen vara superdupernyttigt för både det ena och det andra, och ni vet ju vilka suckers vi blivit för nyttigt leverne den sista tiden!
På väg från lunchen kände sig Pelle nödgad att dokumentera vägen tillbaks - och in i - vår bungalow med hjälp av sin nya pryl, så här kan ni som inte har något bättre för er få se på den.
Då vi kände att vi behövde hålla oss från solen i några timmar så bestämde vi oss för att tillbringa dessa i vår bungalow - Tina på terrassen målandes tånaglarna - och Pelle i sängen skrivandes resedagbok.
Nämnda timmar gick, och det blev dags att kolla in en av resortens många event - en maldivsk matlagningsshow som skulle börja klockan 19 Barefoot time. Så vi fixade till oss, bytte om och begav oss iväg med spänd förväntan på detta spektakel.
Nu visade det sig att de små tanterna som höll i matlagningsshowen mer fokuserade på matlagningen än just showen, så vad vi fick beskåda var två-tre gummor som i tystnad stod och lagade mat över öppen eld.
Turligt nog var det - förutom det i ägg, mjölk och socker stekta brödet till vänster på bordet - bara saker Tina tålde
i form av några slags potatisbollar med tonfisk och en kryddstark... annan rätt.
Allt var dessutom jättegott - även brödet, hälsar Pelle.
Eftersom vi nu fyllt magarna en aning så bestämde vi oss för att skjuta upp middagen någon timme till, och promenerade istället hemåt med kameran i högsta hugg. Nu kunde vi ju ta bilder på samma saker vi tagit bilder på tidigare i annat ljus ju - så det var vi såklart tvungna att göra.
Vad vi helt enkelt vill få sagt med detta är att det faktiskt inte är så tokigt här även efter att solen gått ner...
På rummet möttes vi av tvenne händiga män som lagade vår luftkonditioneringsapparat som inte gick att stänga av. Lösningen visade sig vara nya batterier i fjärrkontrollen, vilket dessa fixade på ett kick. Tur att det var två.
Som en vänlig gest tänkte vi avsluta dagen med en riktigt trist och osmaklig bild på en tallrik mat. Som var riktigt god, men det framgår som tur är inte av bilden.
