Onsdagen vecka två här började med att Tina sprang omkring som ett skållat troll i bungalowen och letade efter sin väska. Hade en råtta kommit under natten och tagit den månne? Eller var det kanske så att hon rentav glömt den i restaurangen igår? Det visade sig som tur var vara det sista alternativet, och eftersom kriminaliteten här är i princip noll så kunde hon glatt hämta ut såväl väskan som dess innehåll intakt i receptionen. Ja det var väl egentligen det mest spännande som hände idag. Ty idag kände makarna Norman för att ta en riktig slödag för omväxlings skull. Kanske gjorde vädret sitt till, för kolla in här liksom! Mulet?!? På Maldiverna? Ska det verkligen vara så? Det hindrade oss ändå inte för att gå ner och lägga oss i våra solstolar: Inget väder eller 28-gradig kyla ska hindra oss, tänkte vi sturskt! Det hindrade heller inte den här lilla söta eremitkräftan att ta sin morgonpromenad. Och den här gången förevigade vi den rörligt, så att det händer NÅNTING i dagens resedagbok. Vid lunch gick vi upp till baren och unnade oss lite mellanmål. Något vi var rätt ensamma om tydligen. Tina slog iallafall till på en fruktplatta, medan Pelle tillfälligt struntade i alla kostråd och tog en varm macka med tonfisk. Sedan bröt faktiskt solen fram lite mellan molnen, och det firade Pelle genom att i en rasande fart rusa ner till vattnet och doppa sig. Som tur var har vi slowmotion-funktion på en av våra iPhones, så Tina hann ändå fånga hans graciösa löpning på film. Tur för er. Men annars hände det som sagt inte mycket. Solen gick i moln igen, och Pelle bestämde sig för att göra det Tina tjatat om i dagar - nämligen fotografera av Barefoot-texten i rabatten. Så varsågoda - detta är Tinas förtjänst. Så fortsatte dagen i lättjans och onyttighetens tecken med att paret Norman låg i sängen och förlustade sig på chips (Tina) respektive ostbollar (Pelle). Men man kan ju inte sluta med en sån trist bild, tänkte vi - så efter middagen gick vi ner till piren för att titta på fiskarna en stund, ty där dräller det verkligen av fiskar - även om det knappt syns på den här bilden. Så vi tog en till bild där de syntes lite mera. En tysk farbror kom fram till Pelle och skrattade och pekade på bilden, och - tror vi - dissade den lite på tyska. Då vi själva inte behärskar nämnda språk, svarade Pelle med ett lätt efterblivet skratt och hoppades han skulle nöja sig med detta och gå. Det gjorde han trist nog, för annars skulle det kunnat bli en skojig historia att berätta här, men man kan inte få allt. Värt att notera innan vi slutar för dagen är att det längst ner till höger i bild är en papegojfisk - dvs en sån där fin, stor en som har alla regnbågens färger. Men som vanligt när vi försökt fotografera dessa går det åt skogen. Nåja - VI har iallafall sett dem på riktigt. Så det så.