Och banne oss om det inte blivit lite blåsigare också. Nu är ju vindarna här väldigt ljumma och sköna, så det var ju inga större problem egentligen. Om man inte har något väldigt emot vågor med vita gäss, som denna sista dag var den första att bjuda på under denna resa, men det har som tur är inte vi.
Men det var minsann inte bara moln och vita gäss på vågorna som denna dag bjöd på, utan plötsligt kom regnet också, så vi blev tvungna att fly upp till vårt lilla strandhus, för man vill ju inte bli våt av något annat än själva havet här. Plus att vi helst inte ville testa Pelles kameraryggsäcks förmåga att hålla hela hans utrustning (ja, KAMERAutrustningen alltså snuskhumrar!) torr just nu.
Och det var en rejäl skur vi bjöds på, vilket fick oss att stilla hoppas att den skulle hålla på i en timme iallafall, och/eller producera vattenpölar med ett djup på 1,5 mm så vi skulle få lite stålar tillbaka på vår regnförsäkring vi skrev om igår. Men icke sa Nicke! Skuren höll kanske på en kvart, och några pengabringande pölar bildades inte. Typiskt.
Ett par timmars relaxande på stranden hann vi ändå med efter den korta skuren, och sen var det dags att packa resväskorna och lämna rummet. Eller huset då. Sorgligt, ty här hade de en väldigt skön säng faktiskt, som vi också kommer sakna. Och Pelle satte på sig hatten som Tina tycker han ska ha för solskydd, medan han själv bara har den för att trycka ner sin ostyriga kalufs.
Efter vår sista lunch här så kände vi oss lite crazy, så istället för att lägga oss på "vår" lilla strand, lade vi oss vi poolen istället, som i och för sig ligger precis bredvid stranden, men det var också närmare till receptionen där vi nu checkat ut, betalat notan för våra excesser samt lämnat tillbaks våra nyckelkort. På så vis kunde vi maxa solandet så mycket det gick när den tittade fram bakom molnen, innan vi var tvungna att gå tillbaka dit, byta om till lite mer flygplansanpassade kläder och förbereda oss för hemresan. Det verkade också som det var lite av en avresedag för fler än oss, och de flesta verkar ha behövt lämna ön lite tidigare på dagen än vad vi behövde göra, så det var väldigt folktomt där, vilket inte gjorde oss det minsta. Tvärtom.
Här kunde Pelle dessutom simma sitt långsamma tantsim lite lättare än bland de vita gässen. Men av någon anledning gick det om möjligt ÄNNU långsammare och trögare här än det gör i Solna Simhall. Ingen aning om varför.
Men givetvis tog vi några fler dopp även i havet, som nu lugnat ner sig en aning. För det lena, 28-gradiga saltvattnet med söta hajar, bläckfiskar, delfiner, sköldpaddor och färgglada fiskar i slår vilken konstgjord pool som helst. Även under molnig himmel..
I övrigt gjorde vi inte så många mer knop än att ligga vid våra nya poolplatser och glo mot havet och himlen som förberedde sig för dagens solnedgång.
Den skulle vi dock få bevittna från båtturen mot Malé och flygplatsen. Men först samlas alla vi som ska åka därifrån i hotellreceptionen, där Tina passade på att fylla på sin burk med melatonin igen, då alla tabletterna trillat ut i hennes väska.
Vi såg också till att betala den cola och den öl vi unnade oss vid poolen efter att ha betalat alla övriga hotellräkningar när vi checkade ut. Det var liiite knepigt att skriva i koden dock, ty här på öarna har de inte kommit på idén att sätta siffrorna i ordning på tangentbord än. Det kanske vi skulle lära dem, eller är det kolonialt att tänka så?
Hursomhaver - sen var det dags att ta den nu drygt timslånga båtturen tillbaks till Malé, där det första flyget vi skulle ta skulle gå. Detta ska ta oss till Doha där mellanlandning sker innan planet därifrån tar oss hem till Sverige och Arlanda.
Dock skulle vi få njuta av den här synen en liten stund till. Från ön Meeru som vi bott på till Arlanda tar resan sammanlagt 17 timmar. Båten mot Malé gick klockan 18, och vi landar på Arlanda morgonen efter klockan halv sju. Vilket motsvarar halv tolv på torsdagförmiddagen Maldivisk tid. Och i den har vi varit vakna sedan klockan sju på onsdagmorgonen.
Men givetvis kunde Tina inte låta bli att få syn på ytterligare ett djur, och hon gjorde det från båten precis när vi lagt till i Malé. Tyvärr hann inte Pelle vare sig få upp kameran eller se den överhuvudtaget, men det VAR en trekantig stor rocka där. Vi lovar! Nåväl - tillbaka till hemresandet:
Dessvärre är ju Pelle nästan två meter lång, och sätena på Qatar Airlines plan var INTE riktigt anpassade för honom. Vi hade i och för sig kunna uppgradera till bättre platser, men det skulle kosta drygt 31000 kronor som vi dessvärre inte hade. Så det var en GANSKA trött - såväl hjärnmässigt som bara generellt sett - Pelle som till slut tillsammans med sin fru fick vänta en dryg halvtimme på att våra väskor skulle komma på bandet, ty av oklar anledning hade de valt att lägga på dem i den sista grupp väskor som kom farande på bandet. Men resan gick trots allt bra, och nu är vi hemma igen efter en helt fantastisk och välbehövlig rehabresa. Snipp snapp slut - så var resedagboken slut. För den här gången.
