Så vaknade vi upp vid sisådär sjuhugget vår första dag i Mexiko, och började såklart direkt fundera på var vi skulle inmundiga dagens första mål - den så kallade "frukosten". Vi bestämde oss för att testa den magnifika Seaside Market, som precis flyttat iväg till en nybyggd byggnad ute i djungeln, och inte alls gör skäl för sitt namn. Hursomhaver hade vi hört att frullen skulle vara extra bra där, och med tanke på hur mycket vi kommer äta här så tänkte vi att det nog var bra med den lilla promenaden dit och tillbaka innan vi strandade likt valar på beachen. Väl på plats möttes vi av denna magnifika uppläggning av bröd... ...och bredvid detta - ÄNNU mera bröd, fast i en cykelkorg... ...den sedvanliga omelett- och diverse andra äggrätter-makaren... ...de sedvanliga långborden fyllda av färsk frukt, yoghurtar, smoothies, juicer, sallader, lax, finskinkor, sallad, guacamole, grönsaker, bacon, korvar och allt man kan tänka sig, men som fotografierna jag tog inte riktigt gör rättvisa, så jag struntar i att lägga upp dem här utan går istället till den här härliga uppställningen frukostdrycker. Premiärfrukost som det var kände vi att det minsann var på plats att unna oss lite frukostbubbel, så sagt och gjort - det gjorde vi. Värt att notera är dock att den mumsiga lilla jordgubben längst ner i glaset inte ALLS var en mumsig liten jordgubbe, utan snarare ett - åtminstone i Tinas ögon - synnerligen omumsigt cocktail-körsbär. Tyvärr var Pelle inte snabb nog med kameran när hon upptäckte detta, för det var sannerligen ett minspel som skulle kunna blivit viralt! Bredvid den enorma frukostbyggnaden hittade vi själva spa:t. Här kan man köpa riktigt dyra behandlingar om man vill - mycket dyrare än vad vi räknat med, så vi kom fram till att vi väntar med att beställa sådana, och chansar på att vi så småningom blir erbjudna dessa till kraftigt rabatterat pris. Vi är ju proffs, gubevars! Området vi bor i fullkomligt dräller av gamla Maya-tempel och fornlämningar. Till och med inne på själva resortområdet bjöds det på 1500 år gamla statyer, som till Tinas förvåning visade sig vara av ihålig plast när hon satte sig på den. Tänka sig, så långt före de var sin tid - Mayaindianerna! Trots att temperaturen ännu bara låg på 18-19 grader, bestämde vi oss för att traska ner till stranden. Fortfarande halvtrumpna, då vi faktiskt var ute efter SOL OCH VÄRME. Då fick vi syn på denna lilla upp-och-ner-vända krabat, och genast blev vi lite gladare. Och på tal om krabat - väl nere på stranden dröjde det faktiskt inte länge förrän molnen började skingras något, och solen tittade fram. Visst - det var fortfarande inte de temperaturerna vi fantiserat om, men de började likna en skaplig svensk sommardag, och sådana är ju ändå rejält mycket härligare än ens de bästa av svenska februaridagar. Själva stranden i sig kan man dock inte klaga på... Badtemperaturen däremot lämnade en hel del att önska, enligt Tina. Den låg på kanske 20-22 grader, och det är ALLDELES för kallt, om man frågar fru Norman. Faktum är att till och med HERR Norman tyckte det var i kallaste laget - antagligen på grund av att själva lufttemperaturen inte gjort någon av oss särskilt varma. Hade det varit i Sverige däremot, så hade det varit SKÖNT i vattnet. Konstigt det där, vilken skillnad platsen ändå gör... Nä - vi bestämde oss för att äta istället. Vi gick till strandrestaurangen som låg precis bredvid, och avnjöt deras grillbuffé. Ganska så ofta här, så hör man plötsligt gälla, långa pip och ibland små korta kraxanden. Vi har fått för oss att det är denna svartblåa filur med långa stjärtfjädrar som står för dessa ljud. Vi har ingen aning om vad det är för nåt. Antagligen en fågel. Hör gärna av er om ni vet vad det är för sort. Efter lunchen och fågelskådningen gick vi upp och lade oss vid "vår" pool. Givetvis kom det en liten mexikansk dam och undrade om vi ville ha några drinkar. Tina ville ha Cola Light, men Pelle visste inte riktigt vad han var sugen på förrän damen i fråga föreslog en Piña Colada. DET låter gott, tänkte Pelle och beställde genast en. Även Tina blev sugen och tog en klurre ur denna smaskiga drink, men se det skulle hon INTE gjort. Hon började nämligen hosta tämligen direkt, så då frågade Pelle bartendern om de möjligtvis hällt komjölk i drinken istället för kokosdito. Nä, svarade bartendern glatt - vi har kokosmjölk i den. Och grädde. Så det var bara för Tina att genast springa upp till hotellrummet och slänga i sig antiallergimedicin, medan Pelle låg kvar och smuttade klart på den gräddiga Coladan. Turligt nog möttes Tina av den här lilla krabaten, som vår städare lämnat på sängen. Och tack vare snabbt medicinintag och denna söta lilla handdukskrabba, så var humöret strax på topp igen, och Tina bestämde sig för att traska iväg till fitness-centret för att köra ett "Healthy Back-pass", där hennes rygg skulle få sig en omgång. Tyvärr var det enda som fick sig en omgång Tinas fötter och till viss del förstånd. Det visade sig nämligen att kartan till fitness-centret inte längre stämde, vilket också var fallet med skyltarna som pekade dit. Kartan är för övrigt VÄLDIGT ouppdaterad, men vi trodde att skyltarna iallafall stämde. Men icke. Så Tina gick och gick och gick och blev alltmer förvirrad och vilse. Till slut hamnade hon på resorten bredvid, utan att märka det - och blev knappt insläppt på vår resort igen. Då var tårarna nära, men de förbyttes i viss glädje när hon efter detta äventyr tittade på kartan i telefonen för att se hur hon gått egentligen, och såg ovanstående. Sen fick hon syn på en magnifik leguan också under denna promenad, och det är ju sannerligen inte illa. Sen blev det kväll och Mexikansk Afton, med Mariachiorkester och en mexikansk buffé. Och vi kan inte peka på exakt varför, men av någon anledning blir man så GLAD av mariachi-musik! De är liksom så töntiga och så supercoola på en gång. Mer mariachi-musik till folket! Sen ÄR ju mexikansk mat väldans gott också, och makarna Norman fyllde såklart på från buffén tills magarna stod i åtta hörn (vi är ju trots allt två personer). Den här lågtempgrillade griskultingen smakade exempelvis alldeles utsökt... ...liksom denna skaldjurssoppa... ...ja det var sannerligen en härlig avslutning på vår första heldag i det här landet. Hoppas det blir varmare väder i morgon, för då börjar det här arta sig till en riktigt trevlig tripp.