Inte helt otippat började vi dagen med varsin rejäl frukost. Pelle byggde sig en New York-influerad bagel bestående av philadelphiaost, lax, tomat, rödlök och guacamole. Till det unnade han sig en kaffe samt den apelsinjuice de envist kommer och serverar. Tina tog som vanligt en massa olika fruktbitar, ett ägg samt MASSOR av guacamole. Det är nämligen såväl nyttigt som gott. Sen traskade vi givetvis ner till stranden där vi låg i fred tills en trevlig kanalje vid namn Ruben kom och slog sig ner, och erbjöd oss precis det rabatterade spa-erbjudande vi visste att vi skulle få. Så på söndag - alla hjärtans dag - så blir det en varsin tvåtimmars spa-behandling bestående av allt möjligt samt massage. Eftersom vi i princip konstant äter och dricker här, så kände Tina att hon ville röra lite på fläsket för att reducera detsamma, så klockan tolv hoppade hon ner i "aktivitetspoolen" och körde ett träna-i-vatten-pass. Skåda hur svetten lackar på byst och panna! Pelle ville såklart också träna, men offrade sig gentlemannamässigt så att han kunde dokumentera eventet istället. Resedagboken kommer alltid i första hand! Döm om Pelles förvåning när Tina direkt efter avslutat träningspass traskade rätt ut i Karibiska Havet, utan att passera gå. Det visade sig nämligen att poolen hon precis tränat i hade cirka exakt (ja - cirka exakt!) samma kalla temperatur som nyss nämnda hav, så detta blev den första gången i världshistorien som Tina badade i havet före sin make. Såklart måste detta förevigas på lite närmare håll, så det var bara för Pelle - som inte alls var särskilt badsugen ännu - att plumsa i han också, så han kunde ta det sedvanliga fötter-i-skärpa-kortet. Dock insåg Pelle att det nu krävdes att även han doppade sig, vilket tog sin lilla tid. Här ovan ser vi den glada och samtidigt förskräckta min som inträffar när pung träffar kall vattenyta. Till slut flöt dock även herr Norman omkring i den salta vätska som låter så mycket trevligare när man helt enkelt kallar den vatten. Efter doppet och avtorkningarna av våra respektive lekamrar (eller vad det kan heta i plural), så kände vi att det var dags för lunch. Denna intogs på ett trevligt fin-burgarställe, där Pelle slog till på en Angus-variant med bacon och jalapenos, medan Tina tog nån slags långgrillad fläskversion, som även den var filibabba. En av anledningarna till att vi valde burgarstället i fråga, var att där skulle ske en handduksvikningskurs klockan 14, och eftersom vi konstant söker content (som reklamare säger istället för "innehåll") till vår resedagbok, så tänkte vi ta den kursen. Sen ska vi inte sticka under stol med att det är en grym färdighet att ha - att kunna vika handdukar till svanar och krabbor. MEN - den galna handduksvikarläraren startade kursen fem minuter för tidigt, och då hade vi inte ätit klart, så tji kurs för oss den här dagen! Till råga på allt så mötte oss den här lilla effalunten när vi kom tillbaks till hotellrummet. Tänk om vi fått gå kursen - då hade vi kunnat vika en kompis till den! Sedan stod Tina och beundrade utsikten från balkongen en stund, medan Pelle började skriva resedagboken. Den senare hoppas för övrigt på ett rejält åskväder någon natt framöver, för denna balkong med tillhörande utsikt är som gjord för att fotografera blixtnedslag från. På aftonen tänkte vi lyxa till den med lite asiatisk mat på den fina restaurangen med det temat vid namn Klay Talay. Men se det gick INTE (åtminstone inte när vi var så hungriga som vi var), ty det var en och en halv timmes kö till att få bord där. "Nähä. Jaha. Vi går väl till den tjusiga italienska restaurangen Culinarium istället" tänkte vi, och spatserade dit. Men icke sa Nicke (eller vad hon nu hette, hon i dörren där) - där var det 40 minuters kö. "Gå till Trattorian istället" föreslog hon, och pekade åt vilket håll vi skulle gå. Vi travade ditåt, men inte hittade vi någon trattoria. Bara hamburgerhaket där vi åt lunch, samt bufféstället där vi åt igår kväll. Vi beslutade oss då för att gå till La Carreta istället - alltså mex-restaurangen vi åt på ankomstdagen. Där var det OCKSÅ fyrtio minuters kö, och vi föreslogs ånyo att gå till trattorian. Så då vände vi återigen på klacken och gingo ditåt, med samma resultat som förra gången. Till slut gav vi helt sonika upp, och gick in på bufféstället som tack och lov visade sig ha ett annat utbud idag (det var i och för sig gott igår också, men vi vill ju gärna äta olika saker varje kväll). Mätta och belåtna gick vi sedan tillbaks till hotellrummet där Pelle skrev färdigt dag 1 i den häringa resedagboken, och sedan somnade vi som varsin stock.