Denna dag intog vi frukost på en av strandrestaurangerna istället. Buffén där var också bra, men inte i klass med den vi nu vant oss vid, så hädanefter fortsätter vi nog äta där. Vi kräver nämligen lax.

Efter frukosten lade vi oss såklart på stranden igen. Och denna dag levererade vädret rejält - stekande sol, många plusgrader samt en i princip molnfri himmel, om man inte räknar rackarna vid horisonten.


Några av djuren man ser oftast här, förutom måsar och de där blåsvarta fåglarna vi redan skrivit om, är pelikaner. Bilden här tog vi i och för sig häromdagen, men missade att lägga upp, men de hänger här vareviga dag.


Här står Pelle exempelvis och pekar ut två av dem. Pelle kan pelikanpekning, helt klart.


Som vi nämnde nyss var vädret denna dag magnifikt - ja faktum är att det var så varmt att Tina frivilligt traskade ner i plurret.


Givetvis följde Pelle efter, och denna gång såg han till att doppa sig innan sin fru. Någon ordning får det faktiskt vara!


Efter att ha legat uppe och torkat en stund närmade sig klockan tolv, och det blev ofrånkomligen dags för paret Norman att bli blöta igen, fast denna gång i en pool...


...och inte vilken pool som helst - AKTIVITETSPOOLEN! Vid ett svagt tillfälle efter Tinas träning där igår råkade nämligen Pelle utbrista att han nog hänger med på morgondagens pass istället. Och det råkade inte helt otippat äga rum just idag. Så Pelle fixade en tjusig under-vattnet-mittbena, och sen var det bara att köra igång.


Mittbenan gick åt helvete direkt, men Pelle pallade faktiskt hela passet trots sin otränade kropp. Och Tina låg inte på latsidan hon heller, utan hoppade omkring och utförde samma övningar. Andra dagen i rad. Inte illa.


Det var följaktligen ett nöjt par filurer som gav sig iväg mot nästa uppdrag för dagen...


...men då det var en och en halv timme dit, så passade vi på att vila lite i den här sängen en stund innan. Det är nämligen viktigt med ordentligt med vila efter ett fyspass av ovanstående typ.


Så vad gick då nästa självpåtagna uppdrag ut på? Ja - vi kan ju börja med att berätta att det kommer äga rum i ovanstående byggnad - det vill säga den mexikanska restaurangen La Carreta. Vi inser ju att detta är en helt obegriplig ledtråd för alla som läser här, men ibland är det så i resedagboksskrivandet - man måste ordbajsa för att ha nåt att skriva under bilderna!


Okej då - nu berättar vi det: Nästa punkt på schemat denna dag var mezcal-provning. Mezcal är en mexikansk dryck, som likt Tequila är gjord på agave-plantan. Sen kan den till skillnad från sin kusin ha en rejält rökig smak, och påminna en hel del om whisky. Det fanns en hel del andra skillnader också, som vi förstod och uppfattade där och då, men nu - EFTER provningen - så har vi glömt bort de flesta...


Här har vi två av sorterna vi hällde i oss...


Tina, som vare sig är ett fan av tequila eller whisky (även om hon ändå gärna dricker - eller snortar* - det förstnämnda) blev inte ett fan av mezcal heller, även om hon gillade den här söta, mezcalbaserade drinken som ingick i provningen.

*-Det skedde på ett bröllop i Norrland. Fråga inte.


Själva provningen hölls av den här sommeliern, som med mycket tyst röst med hård spansk brytning förklarade skillnaden på varianterna som serverades. Även detta kan läggas till orsaken till att vi inte har fler hårda fakta om den här drycken.


EN specifik sak minns vi dock, och det är att många mezcal-sorter som en liten bonus har en stor och fet agave-larv nerpetad i flaskan. Orsaken till detta sägs vara att kolla att alkoholprocenten är hög nog (är den för låg, löses larven upp), men egentligen är det tydligen mest en marknadsföringsgrej. Hur som haver så kan man - om man är på det humöret - äta upp larven i fråga. Sommeliern undrade om någon var intresserad av att göra detta, och då räckte Pelle - givetvis - upp handen. Allt för resedagboken!

Så inför en chockad/imponerad publik gjorde han det, som ni kan beskåda i filmklippet här ovan. När han sekunderna innan frågade vad larven kunde liknas med matmässigt, fick han svaret "räka". Något som vi kan meddela inte alls stämmer. Istället sprack den upp som någon slags halvdecimeterslång, långsmal vindruva när han tuggade på den... Smaken då? Mezcal.


Småglada i våra respektive hattar gick vi sedan och solade en stund till, sedan tillbaks till hotellrummet där resedagboksskrivande och tvagning av våra nytränade och mezcalrusiga kroppar utfördes. Därefter var det "Galamiddag" med hotelledningen, vilket i ärlighetens namn inte var mycket att hänga i julgranen, då den var på samma bufférestaurang som vi efter mycket om och men intog gårdagens kvällsvard på, fast med finare uppdukning. Vinet de bjöd på var dock riktigt uselt, och så fort vi tvingat i oss några klunkar kom de fram och fyllde upp glasen igen, trots våra protester. De ville väl antagligen bli av med det. Men vad har DETTA med bilden på Tinas fossingar att göra, undrar vän av ordning? Ingenting egentligen - vi ville bara visa de tjusiga, gröna telefonsladdsliknande band vi båda pryder våra fötter med när vi går ut kvällstid. De ska nämligen vara väldigt effektiva mot mygg, och myggbett vill vi extra gärna undvika här, då vissa myggor sprider det så kallade Zika-viruset, vilket ingen av oss vill ha. Pelle - som ju är synnerligen populär i myggkretsar - kombinerar detta med vanligt myggmedel, och hittills har det - peppar peppar - fungerat.


Nu var det iallafall fredagkväll, och så småningom skulle det dessutom bli "Reggae Night" (bara en sån grej!). Så vi kände - "Nu är det inte Groggarnas kanske, men Drinkarnas Glada Afton", placerade oss i en gunga avsedd för två (eller kanske tre, men den var lagom stor för oss två), och började beställa drinkar som om det inte fanns en morgondag. Tina bestämde Pelles första drink, och gav honom ovanstående milkshake-variant. En sötsliskig, kaffesmakande sak som han raskt tvingade i sig för att gå på mer lättdruckna grejer. Som Long Island Ice Tea...

Att sitta och inmundiga drinkar i en gunga tyckte vi efter ett tag var så festligt att vi kände att vi ville föreviga det även i rörlig form. Så varsågoda.


Sen gungade vi vidare, drack, beställde nya drinkar, gungade, drack... tills plötsligt Tina - glad i hågen - får syn på den första geckon - alltså de där små söta ödlorna som alltid brukar springa omkring i taket på våra resedagbokssemestrar - men som tills nu lyst med sin frånvaro här.


Tyvärr orkade Pelle inte byta till en mer lämplig lins på kameran för att föreviga denna, men här är den iallafall. Geckon. Den var inte bara ett delirium.


Sen hamnade vi i konversation med dessa trevliga rospiggar som eventuellt hette Jonas och Christer. De bjöd synnerligen frikostigt på drinkar, och vi gjorde detsamma för dem. Praktiskt det här med All Inclusive! Sen gick vi hem, och Pelle somnade som en sjöstjärna ovanpå täcket med sänglampan lysande mitt i fejan. Slutet gott - allting gott!