Vana läsare av våra resedagböcker undrar kanske var Den Galna Tanten tagit vägen. Ni vet hon som solar och badar i klänningar och hatt. Jo, det är risk att hon kommer tillbaka, ty experimentet vi gjorde där vi testade om Tina trots allt inte tål solskyddskrämer gav inte alls det positiva resultat vi först trodde. Idag när vi vaknade upptäckte Tina att hon var knottrig över hela kroppen, och inte av välbehagsrysningar, utan - ja av solkrämen antar vi. Vilket såklart gjorde henne ledsen och nedstämd. Det är inte alltid en fest att vara allergiker-Tina. Så det är lika bra att förvarna er på en gång - den här dagen kommer mest vara en småtrist mellandag, där vi mest bjuder på bilder på diverse mat- och dryckbilder, samt några på omgivningarna. Den här ovan visar exempelvis - förutom Pelles fossingar - dagens solningsställe. Där - någonstans långt borta på vänstra sidan - ser vi Tina liggandes i en solsäng med tak för att inte bränna sig. Borta vid den här poolen bjöds det på livemusik minsann. På harpa. Inte illa. Kvart över tolv tyckte Tina det var dags att inta dagens lunch. Vi hade bestämt oss för att pröva den italienska restaurangen Culinarium, men när vi kom fram till den visade det sig att den inte öppnade förrän 12:30. Så vi fick helt sonika sitta och vänta utanför tills dess. Ja det är mest sådana här ickehändelser som kommer rapporteras om idag, som sagt... Ja - och sen lite bilder på mat som sagt. Här har vi exempelvis Pelles förrätt som han blev serverad när restaurangen väl öppnat - tvenne tartarer; den ena av lax - den andra av kött. Till varmrätt valde han sedan där här hummer/avokado-rullen med vackert inpetade nachochips i. ...och sedan till efterrätt - den här ...anrättningen, som han inte minns så mycket av, då den inte gjorde något större intryck, Men det var några små maränger i grälla färger på den iallfall. Efter lunchen var det såklart dags för tequilaprovning. Vi spatserade iväg till utsatt plats där detta skulle ske, och såg denna lovande samling flarror framför oss. Här ska testas tequila! Mannen som hade hand om denna provning var inte alls lika bra som mezcalprovningsmannen (som inte heller var så bra, allvarligt talat - men han berättade ju lite fakta åtminstone - även om man inte riktigt hörde vad han sa). Den här mannen berättade lite snabbt för Pelle - och enbart Pelle - om den första sorten han bjöd på. Därefter var det tiosekunderspresentationer av varje kommande flaska. Men å andra sidan - gratis tequila... Och gratis är ju som bekant gott... ...såvida det inte är tequila, som Tina ALDRIG tycker är gott. Men hon offrade sig ändå. ...och hennes make var - föga förvånande - inte sämre. Tina gav dock upp efter ett par glas, och gick tillbaks till poolen, men Pelle fortsatte givetvis att smaka varenda sort det bjöds på. Lätt tequilafryntlig bestämde han sig sedan för att föreviga själva omgivningarna litegrann, medan han gick tillbaka till sin fru. Så här har vi en av dessa bilder. ...här är en annan... ...sen blev det inga fler, för slutmålet låg väldigt nära, så istället tog han det här doppet som Tina förevigade. Väl tillbaka på hotellrummet lite senare, så mötte oss den här lilla vovven på sängen. Ja är det något de är duktiga på i det här landet så är det handdukskonst! Eftersom detta var en lite tristare dag än vanligt, på grund av Tinas allergiska reaktion på solkrämen, så bestämde vi oss för att åtminstone äta lite lyxigt. Så vi gick iväg till den asiatiska restaurangen Klay Talay som var fullbokad häromdagen, och där slog vi till på en flaska BETALVIN minsann, för den här maten ville vi avnjuta utan det billiga skitvinet de bjuder på annars. En intressant företeelse här är att de vid varenda restaurangbesök - på ALLA ställen - förutom att ta vårt rumsnummer, ge oss lite handsprit samt visa oss till bordet, också frågar om vi har några matallergier. "Yes, I'm allergic to dairy products, lika milk, cream, cheese and such" svarar då Tina språkkunnigt varje gång, varpå de skriver ner en liten anteckning om detta. Därefter händer det ingenting. Hon får fortfarande fråga om varje rätt, och de gör liksom ingenting av denna information. Förutom - faktiskt - på den här restaurangen, när servitören faktiskt hade full koll och berättade vad hon tålde från menyn. Och det finfina med det asiatiska köket, är att det faktiskt är det mesta. Som den här fantastiska tonfisksashimin vi båda tog som förrätt exempelvis... ...eller den här laxtartaren med wasabimajonnäs, som vi båda OCKSÅ tog till förrätt... ...eller de här vietnamesiska vårrullarna som vi - hör (läs?) och häpna faktiskt delade på som - ja, ni gissade rätt - förrätt även det. Varmrätterna var också goda, men inte lika fotogeniqa - så vi hoppar till efterrätterna istället. Här är Tinas, och den består av en litchifruktsorbet med jordgubbssmulor, fastklistrad på någon typ av böjt flarn. Tyvärr märkte Tina att de som klister verkat använda sig av någon slags ost, men tur i oturen upptäckte hon det innan hon svalt alltförmycket av denna, utan fick torka av tungan med servetten. Det verkade tack och lov fungera, och vi slapp ytterligare en allergisk reaktion idag. Pelles efterrätt bestod av fikondumplings och små prickar av någonting i olika kulörer. Detta var dagens svagaste bidrag, men var ändå helt ok och fick förevigas här. Efter maten gick vi direkt tillbaks till hotellrummet, där Tina för säkerhetsskulle (den eventuella ostförtäringen OCH det kli som nu börjat ackompanjera knottrorna) tog lite receptbelagt antihistamin, och sedan lånade ett par tjusiga strumpor av Pelle att ha på händerna, så att hon inte skulle råka riva sönder huden i sömnen. Ja det är i sanning glamour att vara Tina Norman ibland!