Alla Hjärtans Dag inleds givetvis med LCHF-frukost av rang; Lax, guacamole, ägg, bacon, rödbetor, nån slags skinka. Det här är normalt sett Tinas höjdpunkt på dagen - även om hon har en superbra dag så ÄLSKAR hon verkligen frukostbuffén här. Såvida inte guacamolen är slut förstås, för då är allt förstört. Sedan lägger vi oss vid poolen, eftersom det blåser så mycket nere vid stranden, och göder våra sinnen genom att läsa analoga böcker. Ingen Kindle här inte. Pelle är trygg nog i sin manlighet för att öppet ligga och läsa myspysboken "Larma, släcka, rädda i Rosengädda" av Emma Hamberg, och dessutom njuta av den. Sen fortsätter vi LCHF-temat (dryck räknas INTE in - ok?) nere på stranden. Egentligen hade vi tänkt köra den där poolträningen vi testat tidigare, som skulle börja tolv - men när ingenting börjat när klockan var fem över, så sprang vi lättade därifrån och in på den här restaurangen istället. Av någon anledning är kokosnötsmålning en populär grej här, och det anordnas kurser i sådan då och då. Vi har inte gått på någon, och tänker nog heller inte göra det. Men så här ser resultaten ut iallafall; en massa meddelanden i grälla färger, samt en rödhårig brillorm som sedermera fick ett skott i pannan. Att kokosnötsmålning är så poppis KAN bero på växtligheten här på området, som består av flera tusen procent kokospalmer. Vilket ju i ärlighetens namn bara är härligt. Härlig är dock inte känslan som infann sig hos Pelle, då han sekunden efter att ha spontanhoppat ner i poolen direkt vid ankomst, plötsligt kom ihåg sin iPhone som låg i badbyxfickan. Det hade helt klart varit bättre att komma ihåg denna INNAN man hoppade i... Det var således ingen superglad Pelle som rusade iväg till närmsta restaurang, fick en påse okokt ris och sedan skyndade vidare upp på hotellrummet där simkortet (vilket är ett ironiskt namn i sammanhanget) togs ur och telefonen lades i riset för att förhoppningsvis få bort den kvarvarande fukten. Nu får den ligga där minst ett dygn, så får vi se hur det går... Men vi tänkte inte låta detta förstöra stämningen denna Alla Hjärtans Dag, så istället förberedde vi oss på att traska iväg till Naay Spa - hotellets flotta spa-anläggning - och där få våra kroppar omhändertagna på ett härligt vis. Men först ville Tina gunga lite. Hon gillar gungandet så pass att hon nu funderar på att låta installera en gunga på jobbet, så hon kan sitta i den istället för en kontorsstol. Och vem vet - kanske blir det den nya pilatesboll-sitt-grejen? För spa-personalens skull gick vi såklart upp på hotellrummet och fräschade till oss innan behandlingarna, och där mötte oss som vanligt dagens handdukskonst. Detta är kanske den minst imponerande rent vikteknikmässigt, men ändå väldigt passande detta datum. Sen var det dags. Först skulle vi få varsin "Hydroterapi", och därefter en timmes avslappnande (i Pelles fall) och hård (i Tinas dito) massage. Tyvärr kunde/fick vi inte fotografera nåt under själva hydroterapin, då det var andra människor där som kanske inte skulle uppskatta att hamna i en resedagbok, men den gick i princip ut på följande: 1: In i en ångbastu och smörj in kroppen med någon slags lera. Sitt där och svettas i tio minuter. 2: In i en ...isbastu? Ett kallt rum iallafall, där vi fick kylas av i två minuter. 3. Ner i en stor pool med kanske 23-gradigt vatten, och sätta sig i poolens bubbeldel. Få mousserande vin. 4. Ner i en varm jacuzzi där det sitter ett gäng trevliga engelsmän/kvinnor. Få mer mousserande vin. 5. Upp ur den varma jacuzzin, och ner i en sval variant av samma bad. Få påfyllning av det mousserande vinet. 6. Spatsera ner för en slags spiraltrappa i en ÄNNU kallare pool, för att kylas av rejält. 7. Färdiga! Sen var det dags för massagen, men innan den blev av fick vi sitta en kvart på varsin förvånansvärt bekväm divan och dricka - japp, mousserande vin. Massagen kunde vi inte HELLER fota, av den anledningen att vi båda låg och masserades, men den var riktigt skön tyckte vi båda. Vi låg i ett rum på varsin massagebänk och togs om hand av två massöser vid namn Suzanne och Karen. En extra mysig grej var att de lade varma, fuktiga handdukar på de delar som för tillfället inte masserades. Ett trick vi hoppas svenska massagesalonger börjar med. Efter avslutad behandling fick vi återigen sätta oss på varsin divan, och nu serverades det inte bara mousserande vin minsann - nä nu flottade de till det med en hel skål full av Tinas hatobjekt nummer ett - cocktailbär. Pelle - som praktiskt nog tål mjölkprodukter - fick jordgubbar doppade i vit choklad. Olika falla ödets lotter. Glada i hågen ändå, bestämde vi oss för att gå till den flottare av de italienska restaurangerna och inta kvällsvarden - även om det skulle innebära väntetid att få bord. Och väntetid var det minsann. En timma skulle det ta, sade damen i dörren, men gav oss denna buzzer som skulle börja darra och lysa när ett bord var ledigt. Praktiskt nog fanns det en stor bar en trappa upp, så då satte vi oss där och beställde varsin klassisk gin och tonic. Tyvärr var det inte alls särskilt klassiska varianter av denna drink vi blev serverade, utan istället något som smakade utspätt vatten utan vare sig gin eller tonic. Pelle tvingade sig ändå i sig sin, artig som han är, medan Tina köpte en Frozen Margarita istället. Den var dock väldans god som tur var. Så här såg själva baren ut, om ni undrade... Efter nästan exakt en timme så fick vi som utlovat bord, och där satte vi oss och började beställa mat. Vi är ju som ni kanske märkt fans av såväl rå fisk som rått kött, så därför beställde Pelle en carpaccio medan Tina slog till på ännu en laxtartar. Sen åt vi en varsin liiiiten köttbit till varmrätt, och sedan de här små sakerna till efterrätt. Vi blev inte supermätta, men det fick gå ändå. Sen avslutade vi dagen i Tinas favoritmöbel med varsin drink. Vad som hände därefter lämnar vi till betalvarianten av resedagboken...