Efter tre dagars äventyrande i rad, hade vi bestämt oss för att ta en mellandag av vila och kontemplation idag. Föga anade vi då att denna kontemplation skulle avbrytas av en ekorre som satt och spelade på en liten, liten tvärflöjt på bordet bredvid när vi åt frukost.


Efter avslutad konsert hällde den lille gynnaren i sig ett rör med socker och försvann upp i ett träd.


Nere vid stranden blev vi konstant uppvaktade av hotellpersonal som tyckte vi såg lite tärda ut, och därför ville trycka i oss diverse föda. Som den här vattenmelonen exempelvis.


Eller den här lilla härliga snitten bestående av getost, jordgubbe och något annat mumsigt.


Till detta serverades det - utan att vi beställt det - svalkande bubbel med Tinas hatobjekt cocktailbär i. Tursamt nog lyckades hon dricka upp drycken i fråga innan den tagit alltför mycket smak av helvetesbäret, som hon kallar det.


Men eftersom vi av princip aldrig slänger mat, så offrade sig Pelle ädelmodigt och åt upp det illröda lilla stycket. Han tycker inte heller det är supergott, men det blev ju en lite erotisk bild iallafall.


Sedan lunchade vi, och efter intaget mål så lämnade Pelle sin fru på restaurangen för att gå upp och fixa de två senaste dagarnas resedagböcker. Samt njuta av ett AC-kyligt rum. Var Tina är på bilden? I mitten typ - bakom en gammal tant...


Onsdagens och torsdagens dagbok tog en faslig tid, och vi kom inte ut och åt förrän vid 21-hugget. Häromdagen insåg vi att vi faktiskt trots allt ätande här glömt bort att besöka en av restaurangerna, så idag gjorde vi nåt åt den saken och gick och åt på Gourmet Pub. Tina tog en anksallad till förrätt och kyckling med örter till varmrätt, medan Pelle slog inledde med en tonfisksallad och sedan fortsatte med en liten gris med babyspenat och tryffelpotatispuré.


Tyvärr var båda de rätter Pelle beställde PYTTESMÅ, så han tog ytterligare en varmrätt i form av ostfyllda köttbullar, fast med samma tryffelpotatispuré till. Till de båda varmrätterna drack han ett förvånansvärt gott rödtjut, medan Tina drack bärs.


Sen tog Pelle en jättetrist äppelkaka i efterrättt, medan Tina - som inte tålde något på dessertmenyn som vanligt - fick en specialtallrik full av jordgubbar med mörk choklad.


Inte tänkte vi - som bara hade ögon för varandra - på att resten av restaurangen tömts under vårt svullande, utan det var först när vi fick in våra efter-maten-Frozen-Margaritas som vi insåg det, och då - klockan 22:15 - frågade hur dags de stängde. "Nu" var svaret, som vi i efterhand förstod var något av en vit lögn, då de egentligen skulle stängt redan en kvart tidigare. Så tyngda av dåligt samvete hinkade vi i oss våra frysta drinkar så snabbt vi kunde utan att få ont i hjärna eller gom, och därefter gick vi ut därifrån och funderade på om vi skulle fortsätta med fler drinkar i en av strandbarerna. Vi kom snabbt fram till att ingen av oss var sugen på detta, så istället gick vi tillbaks till hotellrummet och somnade.