Håll i hatten! Idag satte vi alarmet på 06:40 eftersom Tina fått för sig att vi skulle köra morgonyoga. Pelle var extremt skeptisk till detta, då han aldrig yogat förut, ställer sig frågande till att mässa till gudar, oavsett religion samt är vig som ett kylskåp. Men för att göra sin fru glad så hängde han på, då hon förvissat honom om att detta skulle vara superlätt yoga, eftersom charterhotellyoga ALLTID är superbasic. Men tji fick såväl Pelle som hon, för den här yogaläraren gick all in. Här snackar vi inga enkla nybörjarställningar, utan här ska vi stå på huvudet samt mässa "Shantiiii" (utan att lägga till "Rooooooney" till Pelles stora sorg). Och inte nog med det - på slutet var det skratt-yoga. "Hahaha - hohoho - hihihi" mässade alla i kör. Tina - som efter ett antal yogafredagar i Sverige faktiskt utvecklat en viss vighet för första gången i sitt liv klarade sig finfint på denna lektion, men Pelle verkar tyvärr sakna såväl talang som intresse för att fortsätta med detta. Han får försöka hitta någon annan motionsform på denna resa, för börja röra på sig mer - det MÅSTE han! Om ni undrar vad som försiggår på bilden så var det yogin som ville visa hur långt ner vi borde ha våra knän när vi satt i den här ställningen, genom att låta Tina ställa sig på hans lår och trycka ner dem. Som sagt - ingen nybörjaryoga detta... Efter yogapasset traskade vi direkt in till frukostbuffén där Tina hittade den denna - vad hon trodde var en Siamesisk tvillingbanan - döm om vår förvåning när det senare skulle visa sig vara något än mer imponerande! Sedan passade Tina på att pierca sin enorma tunga med en gaffel. Och som om det inte var nog med Siames-bananen ovan - hon hittade också en annan frukt hon aldrig smakat tidigare i form av det här ledsna lilla knytet. Soursop heter den här - vilket är ett bättre namn än det svenska "graviola" i våra ögon. Jättegod, sur och härlig! Efter frukosten gick vi ner till stranden för dagens första härliga havsdopp. På den här båten lägger vi våra handdukar och prylar under tiden. Vi undanhåller INGEN information från er, kära resedagboksläsare, hur ointressant den än må vara! Sen var det hopp och lek i vågorna som gällde som vanligt. Makarna Norman har dock olika sätt att förhålla sig till havets kraft. Efter badet blev Tina shoppingsugen. På stranden hade hon nämligen sett en liten, liten lankesisk dam som sålde finfina saronger. Tina - som råkade ha spenderbyxorna på under dagens dopp - bestämde sig för att köpa två, och dessutom PRUTA 400 rupier (typ 20 spänn). Inte illa! Tyvärr var kanske dessa 400 rupier det som fattades för att den stackars damen skulle kunna ge sina barnbarn mat för dagen, men den tanken slog aldrig Tina, som tvärtom kände sig väldigt nöjd med såväl saronger som prutandet på dessa. Vi gillar ju att ta det lugnt i början av våra resor, och varva ner - vilket framförallt TINA behöver nu. Så vad gjorde vi efter havsbadet tror ni? Jo - vi gick upp till poolen och lade oss i solen igen såklart. Superskönt. Och oj - vad Pelle blivit gråhårig hörrni! Efter ett tag i solen blev Tina törstig, och frågade en av personalen som knatar omkring runt poolområdet om man månne kunde köpa ett glas juice nu innan lunchbuffén öppnade. "Nä det är bara att gå och ta!" svarade han, på engelska med lankesisk brytning, så Tina for in som ett skott och hämtade ett glas vattenmelonjuice åt sig själv, och ett glas apelsindito åt sin make. Dock visade det sig att personalsnubbens information tydligen var en sanning med modifikation; Juicen är gratis innan den försvunnit från frukostbuffén - därefter kostar den stålar. Och rätt mycket stålar till och med; 700 rupier (dvs typ 36 svenska kronor). Ölen, exempelvis, är billigare, men enligt Tina inte lika nyttig. Och nu - ett vykortsliknande kort som visar hur vackert det är här. Varsågoda. Ja, vi kör ett till, medan vi ändå är igång! Och NU är det dags för avslöjandet om det vi trodde var en Siamesisk tvillingbanan: När Tina öppnade den, och tog den ena tvillingen och sedan gav den andra till sin man, så upptäckte han att hans tvilling OCKSÅ var Siamestvilling. Det var alltså en Siamesisk TRILLING-banan vi hittade. Kan någon därhemma snarast ringa Aftonbladet? Tyvärr finns beviset inte kvar, då makarna Norman åt upp samtliga syskon. Pelle tog båda sina utan att sära på dem (av respekt), vilket gjorde att han fick den bredaste bananupplevelse han någonsin haft. Vana följare av våra resedagböcker vet att det inte brukar ta många dagar innan vi har med en bild på en ödla. Vanligtvis brukar det vara de små söta som springer på väggarna i exempelvis Vietnam, men det kan också handla om stora monster som spatserar omkring poolområdet i Mexiko. What can we say - vi gillar ödlor helt enkelt. Och här var den första ödlan vi fångade på bild här - den var rätt så stor - kanske 30 centimeter, och promenerad - liksom sin mexikanske kusin - runt i poolområdet. Nu närmade sig klockan 15, och då var det dags för Tina att spatsera iväg till det massageställe hon råkade hitta igår, där hon passade på att beställa en tvåtimmars genomgång från topp till tå. Först fick hon håret inoljat och huvudsvålen masserad, därefter klämdes hon på fejjan en stund. Efter det så var det nacken, axlarna och ryggen som fick sig en omgång. Sedan vändes hon om och fick ligga med tuttarna i vädret under hela framsidemassagen, men fick som kompensation också nämnda tuttar masserade. Sedan avslutade det hela med en fotmassage. En överlag positiv upplevelse som hon tänker göra om. Ikväll har vi bestämt oss för att äta här - på The Shack - vilket (trodde vi) var ett barbeque-ställe med köttbuffé... Men icke sa Nicke - det var visserligen ett barbeque-ställe, men det var det här som var den omtalade skaldjursrestaurangen vi fått reda på skulle finnas här. Det var alltså INTE Sea View, som Tina trodde första dagen, utan det var den här - The Shack. Och The Shack hade finfina skaldjur att välja på! Här har vi lite ostron, lite räkor, lite krabbor, lite languster, lite bläckfisk... ...och här har vi ett gäng fiskar i olika storlekar och färger... Här till exempel - har vi några röda filurer... ..medan dessa istället var snyggt prickiga... ...och här återkommer vi till langustern, som vi beställde en att dela på, samt fyra stora räkor var plus en hockeyfrillefisk igen, eller vad den internationella beteckningen för "mullet fish" nu kan vara. Vi såg såklart till att få det bästa bordet, och här satt vi nu och väntade medan kocken grillade våra beställda varor ur den lankesiska havsfaunan. Och GUDARS SKYMNING så gott det var!!! Om man bortser från en liten fadäs där Tina råkade bli serverad nån smörstekt potatis, vilket resulterade i lite allergi-kli i läppen, men tack och lov inget mer än så, så var maten FANTASTISK!!! Tyvärr visade det sig att vår halvpension bara räckte till ett avdrag på själva skaldjuren på 4000 rupier, så vi pröjsade i slutändan ändå cirka 1400 kronor för den här middagen, men det var den helt klart värd. Men det är ju tyvärr inget ställe vi kan äta på varje kväll resten av resan... Mitt i maten kom denna trio och ville spela Abba för oss. Det ville inte vi, utan vi bad om något lankesiskt istället, och det fick vi - i form av förra årets största lokala hit. Den var helt okej faktiskt, och musikerna var bättre än man kunnat ana, så vi gav dem en liten peng efter att ha krävt att få höra något mer traditionellt också. Den låten var dock inte lika bra. På vägen från restaurangen hittade vi den här PYTTELILLA ödlebebisen! Jämför med den tunna dragkedjan hen sitter på så ser ni hur näpen hen är! Tyvärr lyckades vi inte fånga den och bädda ner den i en lite tändsticksask full av bomull, som vi planerade, utan vi får fortsätta vår tillvaro ödlefri även framöver.