Onsdagen inleddes med att Tina gick iväg på morgonyoga. Pelle - som inte längre var så yogasugen - stannade på rummet under tiden, och fixade med resedagboken. Sedan möttes de två i frukostmatsalen där Pelle - som vanligt - körde med lankesisk currygryta med linser i någon slags hård pannkakeskål. Till detta tog han en kryddstark soppa han nu glömt namnet på, samt apelsinjuice. Tina då? Ja hon åt det här... Denna dag bjöd till en början på lite morgondis, men med tanke på att väderappen när vi åkte visade enbart åskskurar hela veckan, så är vi väldigt nöjda med vädret. Strax efter att denna bild togs klarnade det dessutom upp, och vi Pelles hud kunde fortsätta bli allt rödare och vackrare. Vi oroar oss dock litegrann för den märkliga utväxt han fått på vänstra sidan av sitt huvud... ...Tina var utom sig av oro över denna, och skrek rakt ut i ångest. Men så kom det plötsligt en extra stark våg... ...som tydligen tog med sig utväxten, och allt var återigen frid och fröjd! Även Pelle själv var förstås lättad. Här ser ni en liten detaljstudie på hur lycklig han är - trots att hans fru for iväg som en liten vante bakom honom. Ni minns den där "stora" ödlan vi sprang på igår? Den visade sig inte vara att dugg stor, för nu jävlar har vi hittat STORA ödlor. Tyvärr hade vi bara den lilla vattentäta kameran med oss, och den var inställd helt fel för att hinna fånga en skarp bild när vi slet upp den ur fickan, men den här varanen och hans kompis var nog uppåt en meter lång från svans till nosspets! Nästa gång vi stöter på en sådan - och det kommer vi göra, då vi denna gång såg två på en gång - så hoppas vi att vi har den bättre kameran med oss. Inte nog med att Tina tog ett yogapass klockan sju i morse - halv tolv hoppade hon ner i poolen för att köra ett vattenaerobicspass på en timme. Men inte heller här var det ett pass anpassat för tjocka, åldersstigna turister, utan den här - osedvanligt stränge - instruktören körde STENHÅRT. Pelle blev trött i kroppen av att bara ligga i solstolen och lyssna på hans order. Men Tina kämpade på och körde järnet - passet ut, trots att instruktören dessutom förlängde det med en kvart extra, utan att be om lov. Dessutom gjorde hon extra svårt för sig, genom att köra sin klassiska Galna Tanten-stil (vana resedagboksläsare vet vad vi syftar på - övriga får snällt kolla in de tidigare genom att klicka på någon av länkarna på indexsidan), och utförde hela vattengympan i kläder , vilket - för korkade läsare som inte förstår det själva - gör motståndet ÄNNU tyngre. Pelle var extremt imponerad av sin sprattlande hustru, även om hon kanske inte var sitt alltra snyggaste... Efteråt var det dock en sprudlande lycklig fru Norman som nu hade kört ett träningspass för första gången på över två år. Heja heja! Imorgon tänkte Pelle gymma... vi får se hur det går med det... Efter aerobicspasset spatserade Tina ner till havet för att skölja bort poolvattnet medelst saltvatten, då det sistnämnda är mycket snällare mot hennes hud. Förutom då huden på insidan av näsborrarna, ty där vill hon INTE ha vatten - vare sig salt, sött eller bräckt. Efter det snabba doppet promenerade fru Norman värdigt upp ur vattnet, och lät surfarna bakom fortsätta med sin galna sport. Efter att ha bränt en massa energi på klädvattenaerobics - behövde Tina fylla på energidepån, och Pelle var inte den som var den, så han hängde med till en restaurang Tina hade sett när hon hittade tuttmassagestället. Nämnda ställe passerade vi på vägen dit (det är det som syns i bakgrunden), och inte nog med det - vi var också tvungna att korsa ett livsfarligt järnvägsspår. Se där - nu börjar resan bli lite mer äventyrlig! På den här blanka rälsen kan man enligt många uppleva världens vackraste tågresa. Vi var dock hungriga och gick till restaurangen bredvid istället. Från den såg vi fram emot att se ett proppfullt tåg åka förbi, med glada vinkande människor i färgglada kläder, men det enda vi fick se var det här ensamma loket. Nåja - vi ska ju vara här ett tag till, så vi ska nog kunna få syn på ett härligt tåg så småningom! Restaurangen - och massagestället - låg precis utanför uppfarten till vår resort, och den har vi ju inte visat er hur den ser ut ännu. Så nu gör vi det. Med Tina som ett litet härligt blickfång. Sen var det dock slut på härligheterna på en stund, för plötsligt upptäcker vi de här obehagliga djuren i vårt rum. Och det är inte bara detta exemplar, utan det börjar KRYLLA av dem på golvet och på sängen, och vissa av dem har dessutom vingar så det flaxar omkring våra sänglampor. Och de dök upp på några minuter. Från noll till kanske 50 stycken på ett par minuter bara. Och vi har ingen ANING om var de kom ifrån, ty varken dörrar eller fönster var öppna. Vår reaktion? Uäääääh!!!! Hur som haver så sa vi genast till i receptionen, där de bad jättemycket om ursäkt och skickade två snubbar - en som kom och bäddade rent och tvättade bort krossade äckelinsekter från väggarna, och så den här snubben som hade med sig sin portabla giftspruta. Vad det var i den har vi ingen aning om, och vill nog heller inte veta - men efter att de gått så har vi inte sett några fler insekter, men vi har upplevt en skum doft samt färger vi aldrig sett förut. Efter insektsfadäsen tyckte Pelle det såg ut att bli en spektakulär solnedgång, men se där hade han fel. Den blev rätt trist, och resulterade inte i något mer än den här bilden. Sen var det dags för middag, och den här gången gick vi ner till restaurangen där vi även intar vår frukost. Där vimlade det av kockar (vilket gjorde att vi undvek soppan...) - bland annat den här söte som grillade någon slags färsbiffar. Och så har vi denne - som lagade quesidillas för allt vad tygen höll. Utbudet av mat från såväl Sri Lanka som Mexiko, Kina och västvärlden var diger, och allt är verkligen vällagat. Här ser ni lite efterrätter som ingen av oss smakade, men snygga är de ju. Och antagligen också goda. Mätta och belåtna tog vi sedan den närmsta - men tråkigaste - vägen tillbaks till vårt hotellrum. Den här korridoren är nog den tråkigaste biten på ett annars väldigt fint hotell, men den är ju också rätt fotogenisk om man gillar geometriskt komponerade bilder. Och det gör Pelle. Med detta sagt tänkte vi avsluta dagen, men håll ut - imorgon kommer det mer resedagbok!