Denna Alla Hjärtans Dag började med att vi som vanligt paxade solstolar, trots att det sitter flera skyltar uppe att det är absolut förbjudet att göra det. Och med tanke på att Sri Lanka nu tänkte börja praktisera dödsstraffet för första gången sedan 1976, så kanske vi borde lyda, men eftersom samtliga andra hotellgäster här skiter i denna lag och går ner och paxar platser från sex - halv sju på morgnarna, så gör vi detsamma. Och så dags vimlar det inte bara av paxade solstolar vid poolområdet, utan det dräller även av små, små söta ekorrar som springer omkring på staketen och i träden. De ser ut som Piff ungefär (Ekorren - inte porrtidningen från 70-talet. Och inte heller Puff - ty han har en röd nos), fast med svans. Efter att vi hade paxat ett par stolar med parasoll, så var det återigen dags för Tinas yogapass. Här fuskas det ICKE!!! Men Pelle då - han som påstod igår att han tänkte träna idag - hur gick det för honom? Jo banne mig - han gjorde det faktiskt. Några minuter efter sju på morgonen äntrade han gymmet, vilket redan då var fullt av hurtbullar. Och för första gången på evigheter så utförde även Pelle ett träningspass (om man inte räknar med yogapasset han gjorde häromdagen då...). Hurra hurra vad vi är bra! Beach 2019 och så vidare... Nöjd med sin prestation fotade han en blomma på vägen upp mot frukostbuffen! Strax efter frukost traskade vi återigen ner till havet för vårt sedvanliga skuttande i vågorna, och på vägen dit lyckades vi äntligen ta en lite skarpare bild på en av de jättestora varander som spankulerar omkring här. Vi har ingen aning om huruvida de är nåt farliga eller ej, men de verkar rätt ofarliga såvida man inte börjar brottas med dem. Och ja - med svansen är det uppåt en och en halv meter lång! En meter kortare än den KAN bli, om det är en bandvaran, vilket vi misstänker. Imponerande och lite, lite läskigt... Vid stranden där vi badar finns Simon som glatt hälsar på oss varje dag och tycker vi ska följa med på någon av hans utflykter. Idag slog vi till och bokade en, som vi tänkte göra imorgon. Vad det blir får ni se då... Väl uppe i solstolarna igen, låg Pelle och grät så det skvalade, ty av någon anledning har han de senaste åren blivit extremt lättrörd, och med tanke på att han låg och läste uppföljaren till den fantastiska romanen "Björnstad" - "Vi mot er" av Fredrik Backman så öppnades tårkanalerna helt. Tina tycker det är gulligt - Pelle mest att det är irriterande, då det blir svårare rent fysiskt att läsa med en massa salt vätska i ögonen. Idag bestämde vi oss för att beställa lunch direkt till våra solstolar, och slog till med en Fruit Platter (Tina) och en Nicoise-sallad (Pelle). Mycket gott - och det är ju alltid bara att vara helt nyäten när man ska på massage! Och det är ju precis vad vi skulle. Tina nöjer sig nämligen näppeligen med den tvåtimmarsbehandling hon fick i förrgår, utan nu ska hon ha en till. Och hon har beställt en entimmesdito till sin make. Maken i fråga blev tilldelad en manlig massör så det inte försigkommer några oegentligheter, och fick först en vildsint oljemassage av huvudet. Och av massörens frisyr att döma hade han strax därinnan fått en likadan. Efter den blev det i tur och ordning axel-, kropps- samt fotmassage. Tina fick någon slags specialoljemassage, som bland annat innebar att det rann en tunn stråle lagom varm olja ner i pannan på henne under en lång tid, vilket enligt uppgift var väldigt avslappnande. Hon fick även en massa olja inmasserad i hårbotten, och sedan ett grönt huckle som hon skulle ha på sig efteråt i en och en halv timme, så att oljorna riktigt skulle tränga in i huvudet på henne. Hon fick även andas in ångor av örter, vilket fick henne så avslappnad att massösen var tvungen att kolla hennes puls. Turligt nog fanns den där någonstans. Efter massagen traskade vi tillbaks till hotellet, där denna handdukselefant stod och väntade på sängen. Eventuellt tycker vi ha sett någonstans i hotellets aktivitetsprogram att man kan lära sig handduksorigami, så har vi möjlighet att ta den kursen ska ni få se på grejer så småningom! Det var inte bara frottéelefanten som väntade på rummet, utan även denna eleganta Alla Hjärtans Dag-hälsning från TUI. Sen så var det dags för kvällens sjurättersmeny till Valentins ära, och den inleddes med den här gula, svalkande drinken. Men makarna Norman nöjde sig inte med en gul välkomstdrink, utan beställde självklart också in en flaska bubbel! Vår trevlige servitör kom strax rusande med den samt en ishink, och sedan försökte han öppna den (flaskan alltså)... ...och han försökte och försökte... ...och vred och slet och kämpade... ...men till slut var han tvungen att ge upp och lämna över flaskan till Pelle, som öppnade upp den på ett kick! Nordisk urkraft i sitt esse! Dock fick han iallafall äran att hälla upp den åt oss, medan Tina kollade om det kommit några kommentarer till gårdagens resedagboksinlägg. ...och sen började de sju pretentiöst namngivna, men väldigt goda rätterna serveras. Den första var "Love Bites" och bestod av hickory-rökt kycklingspett på vitlökspitabröd med organiskt odlade grönsaker och en granatäpple-hummus. Mums. Rätt nummer två - "Feel That You Are My Perfect Companion" var en tropisk frukt-gazpacho med Alfonzo-guacamole och tortillachips Rätt nummer tre - den bästa, kom vi överens om efteråt - var den här; "Together for Ever" och bestod av en nyfångad tigerräka med Champagne-vitlökscreme. SJUKT gott! Men efter den tredje rätten utbröt någon form av kontrollerad panik, ty då började det regna! Vi hade sett åskan gå ute över havet, men inte hört nåt, men plötsligt kände Pelle ett stänk på sin hand, och förstod genast vad som var i görningen. Han varnade sin fru och strax därpå sin servitör, och vips så kom det ett helt gäng kollegor till honom och bar in alla våra bord inomhus istället. Inomhus var det inte alls lika mysigt som ute på terrassen, men regnet lyste åtminstone med sin frånvaro ungefär lika starkt som lamporna i taket gjorde, fast med ljus. Rätt nummer fyra - "Song of Silence" - som bestod av asiatiskt kryddad kärnmjölkssorbet (Tina fick en fruktsorbet istället) fick alltså serveras - och förtäras - inomhus istället. Den femte rätten - "Dreaming About You" - bestod av en pistaschöverdragen nyzeeländsk lammkotlett med timjan och mynta. Rätt nummer sex var den här otippat lila espresso/choklad-kupolen med en liten bit ätbar aluminiumfolie på toppen, och en vaniljöverdragen Camenbert Éclair. Filibabba. Den sjunde och sista rätten var fyllda chokladpraliner och två ihoprullade grejer vi glömt namnet på. Också gott. Och som lök på laxen fick vi en inramad bild som de tog på oss framför käääärleksbågen innan middagen. Plus en ros. Och en sån där Eyes Wide Shut-mask. Här var våra planer att vi skulle fortsätta kvällen i hotellets bar, men efter sju pretantiöst namngivna maträtter samt en massa glas bubbel kände vi att hotellrummet lockade mer. Snipp snapp snut - så var denna Alla Hjärtans Dag slut!