Som i princip varenda dag hittills började även denna med att Tina gick på sitt yogapass, medan Pelle var kvar på rummet och gick igenom de nästan tusen bilderna från gårdagens safari. Och som en hyllning till den framförs här en elefantställning.
Efter yogan gick vi som vanligt till frukosten, där Tina fortsatte nyttighetsgrejen genom att bara äta en massa frukt, medan Pelle körde vidare på currygryta, ty han gillar en riktig mat-frukost.
Till frukten dricker Tina varje dag färsk vattenmelonjuice som hon hämtar från den här automaten. Och SOM hon hämtar! Först typ tre stora glas till själva frukosten, och sedan bär hon och Pelle ut varsit ytterligare glas bort till solstolarna, som hon dricker upp båda två - ty Pelle tycker denna juice mest är ...kvalmig.
Och sen när DESSA glas är slut, ja då blir det oftast ett eller två till innan de stänger juiceautomaten för dagen.
Som vi berättade i förrgår har Tina charmat en av poolkillarna så pass att HAN paxar ett par solstolar med tillhörande parasoll till oss. Mycket bra service, så vi gav honom en femhundring i dricks.
Sedan somnade Pelle en stund i skuggan under sitt parasoll, medan Tina funderade vidare på sin hälsosamma livsstil.
Då kom hon tänka på att hon faktiskt skulle kunna få en full rad i jobbets hälsobingo, för nu hade hon ju faktiskt chansen att styrketräna lite - vilket råkade vara aktiviteten som saknades (om vi bortser från att springa fem kilometer).
Så Tina spatserade ner till gymmet och körde ett pass så gott det gick. Tyvärr tyckte hon att maskinerna lämnade en hel del att önska gällande såväl bekvämlighet för långa personer, som rent tekniskt, så hon var ju inte HELT nöjd med passet efteråt - men - hon kunde med gott samvete fylla i det på bingobrickan. NÅGOT fick hon dock ut av det hela, för när hon tittade på fotot hon tog i spegeln här ovan upptäckte hon att de röda revärerna på byxorna fattades. Det visade sig att de av någon mystisk anledning hade hamnat på insidan av byxorna istället. Hur detta gått till har vi ingen aning om.
Eftersom hon var så missnöjd med sitt styrketräningspass, så beslöt sig Tina för att hoppa in mitt i vattenaerobicspasset som redan hållt på en stund. Så då gjorde hon det, till instruktörens stora glädje.
Och även om det inte blev en hel timmes vattenaerobics denna gång, så kan Pelle inte annat än imponeras av sin frus höga träningsmoral. Kom igen liksom; yoga, styrketräning OCH vattengympa på en och samma dag - det är banne mig inte illa!
Detta gav honom inspiration att själv gå ner och köra ett pass på det halvkassa gymmet. Tänka sig vilket präktigt semesterpar vi ändå blivit!
Vid den här tiden fick Pelle dessutom vara ensam på gymmet, vilket passar honom som handen i handsken, då han
avskyr att träna i grupp. Till och med om gruppen bara består av honom själv och en till. Nä - träning för Pelle är ensamtid - annars får det vara!
Plötsligt blev Tina sugen på att dricka med sugrör från en kokosnöt, så hon vinkade till sig någon som såg ut att kunna fixa detta, och blev sedermera serverad denna anordning. Som eventuellt ska föreställa någon slags storörat djur, med en pinne i munnen. Oklar, men gott och läskande innehåll.
Strax därpå fick vi besök av en liten ekorre i rörelseoskärpa. Tydligen lockas de av glasögon och andra synfelsprodukter, så man får vara försiktig med vad man lämnar vid sitt bord.
När sedan Pelle gick tillbaka till hotellrummet för att författa resedagbok, så möttes han inte som han väntat sig av ett vackert handduksdjur, utan istället fann han en väldigt asketisk uppsättning blomblad i sängen.
Visst uppskattar man den geometriska uppläggningen, men något gulligt djur i frotté är det då rakt inte!
Middagen på kvällen bestämde vi oss för att inta på den kinesiska restaurang som ligger allra längst ner i hotellet, och som vi inte besökt ännu. Här beställde vi som vanligt en trerätters, och den första av de tre rätterna bestod i Tinas fall av någon slags hetsur kycklingsoppa, medan Pelle fick in en rejäl tallrik strimlad biff i szechuan-sås (eller hur det stavas). Här vann Pelle.
Som varmrätt tog Tina ännu mer kyckling, men nu i större bitar, serverad i het vitlökssås. Pelle tog en Kung Pao-kyckling, enbart för att han hört talas om den på film många gånger, men aldrig ätit den. Båda rätterna var väl helt ok, men inget att skriva hem om. Vilket kanske ter sig lite ironiskt nu.
Som efterrätt tog Tina som vanligt en frukttallrik, medan Pelle återigen slog till på den chilikryddade chokladglassen. Den ser verkligen inte ut som något annat än vanlig chokladglass, men hopp filibabba vad mycket chili det är i den. Man blir både kall och varm på en och samma gång, vilket borde innebära ljummen men inte gör det. Och som vi skrivit tidigare - det är inte ofta man sitter och svettas av att äta glass. Supergod!
Efter kinesmiddagen gick vi upp till hotellets växlingskassa och växlade till mindre sedlar. Det är nämligen kutym att dricksa här, och varje dag ska exempelvis städpersonalen ha en femhundring - vilket motsvarar lite drygt 25 kronor. Men många bäckar små...
