Ja vid det här laget vet ni ju hur det brukar börja; Tina går på yoga medan Pelle fixar med bilder. På dagens yoga lyckades dock Tina för första gången göra positionen "Elefanten" del 2 av 3 (ettan klarar hon sedan länge), vilket vi kanske förevigar någon dag framöver, men ni måste ju ha något att längta till...


Eftersom frukosten såg ut som vanligt hoppar vi fram lite till denna bild, som på ett mycket tydligt sätt visar vilken balkong som är vår. Jo - det är ju den där Pelle står och vinkar. Pelle är han med grått skägg och några förvuxna strån i ögonbrynen.


Sen var det återigen dags att bada lite i havet. Den här dagen var den första då det inte var jättestora vågor att plaska omkring i. Detta gjorde det i och för sig lättare att se upp för farliga maneter som huserar här i krokarna enligt en varningsskylt på stranden, men som tur är har inte säsongen börjat, och peppar peppar så har vi sluppit stöta på dessa ondskefulla varelser, förutom en död en som Tina såg på stranden den första dagen.


Som skarpögda dagboksläsare kan se, så har Tina skippat Galna Tanten-utstyrseln, och badar nu för första gången i bara bikini. Vi får se om det straffar eller belönar sig i slutändan.


Dags ändå för en liten tvåbild på makarna Norman nu kan man tycka. Varsågoda.


Och medan vi ändå är inne på snygga idolbilder - här har ni en ny på Pelle!


För en gångs skull gick sedan Tina ner till hotellrummet först, då hon denna soliga dag blev FÖR varm - trots att hon låg i skuggen - vilket hennes bråkiga hud inte riktigt pallade. Så istället var det Pelle som fick suga åt sig solens sista strålar den här dagen tillsammans med en stackars stympad hotellgäst utan vare sig händer, fötter eller huvud (men med fin färg) ett par solstolar bort, medan frun njöt av AC:n på rummet. Ombytta roller.


Sen blev det kväll, och vi bestämde oss för att kolla in vad hotellets spa-anläggning hade att bjuda på. Vägen dit gick som sig bör på en mysig stig, kantad av diverse grönska och lyktor.


När man sedan började skymta själva spa-anläggningen mellan bladen, kunde man också hitta ett stort akvarium fullt av havsvarelser av varianten "fisk". Tjusigt värre.


Inte heller själva spa-byggnadens foajé var någon särskilt otrevlig plats. Tvärtom bjöd det på en lugnande och avslappnande stämning tack vare den trevliga inredningen och ljussättningen.


Så vad hade de då för behandlingar att bjuda på? Inga - skulle det visa sig - då alla kostade pengar. Typiskt. Vi redan gjort av med så mycket av den varan.


Nåväl - vi hade ändå inte tänkt ta några behandlingar just idag, utan ville mest plåta ställen av hotellet vi inte visat er än. Vi måste ju ändå dra ut på grejerna här, så vi har NÅNTING nytt att visa er, även sådana här extremlata dagar! Som här - här har ni en vinkel ni aldrig sett förr. Åtminstone inte i vår resedagbok.


Nåja - det var ju ändå inga ockerpriser på spabehandlingarna, så det är nog mycket möjligt att vi unnar oss varsin sådan innan vi åker hem. Men vi hade även planer att käka middag i den här lilla paviljongen någon kväll. Bara den inte var uppbokad varenda kväll framöver. Visst - det kanske skulle kosta lite extra, men det kunde vi vara värda, tyckte vi. Tills vi såg HUR mycket extra det kostade. 200 amerikanska dollar. Per person. Fast då ingick det ett varsit glas champagne, samt fyrverkerier. Tyvärr är ju fyrverkerier miljöovänligt, så vi bestämde oss för att bojkotta detta och fortsätta äta på restaurangerna där vår halvpension gäller.


Idag var det för övrigt Poya, vilket är en månatlig högtid här som firas varje gång det är fullmåne. Eller firas och firas... det är alkoholförbud den dagen, så just FIRANDE kanske är fel ord... Så trots att det dagen till ära dessutom var supermåne, så ser de helst att man inte gör det. Super alltså. Det var för övrigt en himla tur för er att Tina sa till Pelle att fota nämnda supermåne när den tittade fram mellan molnen, och att han lydde detta råd trots att han hade fel objektiv för just månfotografering på kameran. Ty när han varit nere på rummet och bytt till ett mer himlakroppsvänligt objektiv, så var den puts väck.


Nu sitter det förmodligen ett antal mycket besvikna resedagboksläsare och undrar "Men djuren då? Var är alla exotiska DJUR som vi vill se?!?" (hej Ylva!). Så för er (dig) avslutar vi med denna bild, men också med löftet att nästa resedagboksinlägg kommer bjuda på MYCKET mer ur den lankesiska faunan - håll ut!