Solstolarna vi valt hittills har legat under träd som under natten fäller dessa tjusiga blomster. Vi (eller jag - Pelle iallafall, som är ensam på rummet nu, eftesom Tina är på Tai Chi och vi ligger efter med resedagboken) har ingen aning om vad det är för typ av blomma/träd, men de är tjusiga tycker vi. Hade det varit nåt slags havsdjur hade vi dock båda backat hastigt i rädsla för att trampa på det.
Vid halv elva på förmiddagen tog vi dock en paus, och gick upp till lokalen som ligger nedanför lobbyn. Där satt det nämligen TUI-representanter som kunde svara på eventuella frågor man hade. Vi hade tre: För det första - var ligger närmsta butiker där man exempelvis kan köpa öl och frukt? För det andra - det där tsunamimuséet vi såg på nån karta - är det vid den gamla polisbåten som sköljdes upp, och som vi varit vid vid tidigare besök här? Och för det tredje - kan han rekommendera någon bra skräddare som kan sy upp kläder åt oss till ett bra pris? Han visade sig ha svar på alla tre. Fast på danska. Dock fick vi en liten kupong till en skräddare som tydligen var bra, och där Pelle skulle få en skjorta gratis uppsydd om de valde just honom, samt en rekommendation till en restaurang nära nämnda skräddare. Då vi är lata av oss och inte orkade researcha mer bestämde vi oss för att köra på det, och bokade in hämtning från hotellet klockan 17. Så längre ner här - gott folk - kommer det bilder som INTE är från hotellområdet!
Men tills dess håller vi oss här i krokarna en liten stund till. Eller - om man ska vara petnoga - några få meter till vänster om hotellstranden, ty där ligger nämligen massageställena. Två på rad, direkt på stranden. Och nu var det återigen dags för Tina och hennes spretiga små tår att unna sig en massage. Pelle låg kvar i solstolen och ömsom läste, ömsom småslumrade men - för resedagbokens skull - satte han ett alarm så han kunde gå och fånga detta på bild. Tyvärr missade han själva tåmassagen, men att de är spretiga - ja det ser man ju tydligt!
Och medan han väntade på att massagen skulle ta slut gick Pelle och satte sig vid strandrestaurangen strax bredvid och beställde som vanligt in en stor Chang. Sejdeln som följde med den våtdräktsmaterialsomslutna flaskan var som brukligt frostad, vilket Pelle ville visa upp, samtidigt som den var fylld med öl. Men se där - så fort han hällt i ölen i glaset så försvann frosten. Typiskt. Så nu får ni en bild på en ofrostad öl istället. Men kall och god var den iallafall.
Efter en sisådär åtta minuter så var Tinas massage klar, och Pelle såg henne komma spatserande mot honom. Han fångade det såklart på bild - fotograf som han är - och nu var det dags för lunch.
Dagens lunch bestod av varsin portion stekt ris - Tina tog en med räkor, Pelle en med kyckling - men där vi bad att de skulle ha slänga ner lite extra vitlök i - kanske göra någon slags kombination av den rätt bredvid i menyn som de facto heter "Fried rice with garlic". Skulle det gå att göra kanske? "Absolut!" (eller nåt motsvarande) svarade servitrisen, och kom sedan med varsin portion där de slängt i lite extra chili istället. Detta är andra gången vi ber om extra vitlök här, men inte får det. Vi vet inte riktigt varför - DE ska ju inte umgås med oss efteråt...
Så var det dags för lite fauna här i resedagboken. Floran kom ju här lite högre upp, och nu tänkte vi berätta lite om några av djuren som finns här. Idag koncentrerar vi oss på fåglarna. De här små gråsparvsliknande filurerna hoppar nämligen omkring lite överallt, och ibland ses de ta små sandbad på stranden. Det vill säga - de ser ut exakt som att de badar i ett fågelbad, fast de gör det i sand. Lite oklart varför men gulligt är det. Gråsparvsliknande förresten - kanske ÄR de gråsparvar? Vad vet vi? Idag orkar vi inte googla.
Sen har vi förstås dessa starar också. Väldigt vanliga fåglar här, och likt alla starar så är de väldigt bra på att härma ljud. Idag såg vi en - kanske den på bilden rentav - som lät EXAKT som en sms-signal på en mobil. Och jo - det var faktiskt staren i fråga som lät så, ty våra telefoner var på ljudlöst.
Ja... vad gjorde vi sen då..? Jo - vi solade väl lite. Och badade såklart - här ser vi det!
Sen var det dags att gå och göra sig iordning för vår stadstripp. Men innan dess - en bild på vårt fina hotell - här har ni lobbybyggnaden.
Med kupongen i högsta hugg begav vi oss ner till vår tuk-tuk (som inte är en riktigt tuk-tuk, utan snarare en liten pickup med bänk på flaket, men här kallas de ändå tuk-tuk. De kallas i och för sig också för taxi. På det viset gör de ingen skillnad.) Chauffören? Ja det är den glada gamängen bredvid.
På de här små bänkarna som inte alls är anpassade till personer i vår storlek, ska vi alltså åka in till stan, och den skräddare som ska ekipera oss. Det ska bli kul.
Väl framme hos skräddaren så ville Tina att de skulle kopiera ett par byxor hon är väldigt nöjd med till två nya par andra färger, som hon förhoppningsvis blir ÄNNU nöjdare med, eftersom de kommer vara någon ytterligare centimeter längre för att passa perfekt. Hon hade också med sig en klänning där hon hade samma önskan - något som skräddaren påstod inte skulle bli några som helst problem - bara han fick mäta henne lite.
Sen var det Pelles tur. Och förutom gratisskjortan han fick på den lilla kupongen så beställde han ytterligare två skjortor i söta mönster, samt slog till på en komplett kostym också. Här ska spenderas baht, tänkte vi!
Och baht spenderades å det grövsta. Trots att Pelle försökte pruta skamlöst, så lyckades han till slut bara pruta väldigt oskamlöst. Men drygt 600 svenska kronor billigare blev det iallafall. Vi tänker inte berätta vad slutpriset hamnade på, för då kommer det bara någon beskäftig prutvan människa och säger att vi blev blåste, och det tänker vi INTE bjuda på. Det blev iallafall väldigt mycket billigare än motsvarande plagg skulle kosta i Sverige - så det så!
Men vilka dök DÅ upp hos farbror skräddaren, om inte Peder och Alexandra - våra kompisar Åsa och Patriks vänner, som vi nu även betraktar som våra! Vilken slump va, tänker ni - men närå - vi hade nämligen råkat se att de var på plats här i Khao Lak redan innan vi åkte, så idag messade vi dem och föreslog att vi skulle ses hos skräddaren, och sedan gå ut och äta och dricka gott. Och de är ju inte de som tackar nej till sådana trevligheter! Peder passade dessutom på att själv införskaffa sig en snajdig skräddarsydd skjorta när han ändå var där.
Ja det var sannerligen ett glatt gäng som - färdigmätta för dagen, men hungriga och törstiga - begav sig ut för att utforska Khao Laks krogliv!
Först hamnade vi på en bar som några thailändska vänner till Peder och Alexandra. Tyvärr var de inte på plats själva när vi kom dit, utan enbart en extremt långsam bartendertjej som gjorde Mojitos som tydligen inte alls var lika goda som de som deras vänner - ägarna - gjorde. Fast Pelle och Tina tyckte de var rätt goda ändå
Så vi gick vidare iallafall, och hittade denna "Ska Bar" som hade de rosaste (ja, så måste det väl heta om något är mer rosa än något annat rosa?) stolar vi någonsin sett. Där beställdes det iallafall fler drinkar. Herrarna passade på och tog den klassiska resedagboksdrinken Long Island Ice Tea...
Medan damerna tog varsin Strawberry Daiqiri.
Och medan Bob Marleys musik dunkade i bakgrunden så drack vi upp våra drinkar, och bestämde oss sedan för att gå och käka på den restaurangen vi blev rekommenderade av dansken.
Så då traskade vi helt sonika dit. Och det ska sägas direkt - the Gold Elephant gillade sitt elefanttema!
Liksom Peder...
Restaurangen visade sig vara riktigt bra, och såväl Pelle som Tina slog till på en varsin Roasted duck in Red Curry, och den var såväl krämig som stark och smakrik. Mycket gott.
När vi ätit klar och betalat för oss så gick vi ner till den tillhörande baren, som hade livemusik i form av två filippiner - en man och en kvinna - som hade otippat bra engelskt uttal när de sjöng sina covers. Och alla som känner Peder vet nu vad som strax kommer ske...
Jodå! Visst tog det inte lång tid innan han gick upp och började sjunga. Han sjöng brallorna av den stackars filippinske mannen som visserligen hade bra röst, men ack så svag i jämförelse med Peders kraftfulla stämma!
Och publiken - inklusive Tina och Pelle såklart - diggade rejält. Både Peders sånginsats och drinkarna.
...och givetvis fick han köra solo efter att bandet gott av scenen. "En låt som ingen någonsin känner igen" sa han innan han drog igång Blood Money av Jon Bon Jovi. Hallå - tror han inte vi kan vår JBJ eller?!?
Sen var det dags att ta sig hem till hotellet igen, men innan det sprang vi in en liten butik och köpte öl, så att Pelle har något att motivera sig med när han skriver resedagboken. Men det fanns inte bara öl där - närå - här fanns det också Anti Corona-medel, så nu behöver vare sig vi eller ni oroa sig för att vi kommer dra på oss denna sjukdom. Skönt!
Så slutade denna härliga dag med att vi vinkade av makarna Fransson vid deras hotell och drog vidare hem till vårt med vår lilla tuk-tuk. Som alltså inte är en riktig tuk-tuk, men ändå.
