Sen blev det såklart horisontalläge vid vattnet som gällde. Läsandes varsin bok. Tina läser en av Majgull Axelsson, medan Pelle läser John Ajvide Lindqvist.
Efter en stund tog Pelle sig ett dopp. Där han också tydligen passade på att pilla sig lite på bröstvårtan, men varför inte? Det är ju skönt!
Ambitionen var också att visa den nordligaste udden som vi besökte igår, fast från vårt lilla bad-och-sol-ställe som vi så pedaogiskt pekade ut med en pil igår. Men det blev inte mer spännande än så här. Det är alltså längst ut till vänster på den smala lilla strandremsan vi var igår. Istället blev Pelles ambition nu att simma ut till den lilla flytande flotten som ligger förtöjd där i mitten av bilden. Vi orkar inte hålla på med pedagogiska pilar idag - ni får läsa våra instruktioner istället.
Han hade sina funderingar på att klättr upp på den och ta en bild därifrån när han var framme. Men väl på plats när han kände hur mycket den gungade så insåg han att riktigt där var han ännu inte i läkningen än. Med den sämre balans han fortfarande har var risken för stor att han skulle trilla omkull och få ytterligare en hjärnskada eller förvärra den han är här för att rehabilitera sig från. Och då skulle Tina bli jättearg. Med rätta.
Istället simmade han tillbaks och gick iland igen och där fotografera sin korta, korta skugga som han får här när klockan är 12 prick.
Klockan ett gick vi som vanligt och åt lunch, och där lanserade Pelle idén - IDÉN, ty det är inget löfte - att börja dricka vatten till maten även hemma. Nåt han väldigt sällan gör, men här har han börjat uppskatta det. Kanske för att vattnet här är otippat gott, vilket det inte var vid vårt förra Maldivernabesök för sju år sedan, och sen kan ju värmen här påverka en del också. Men trots att han var tydlig för Tina att det var en FUNDERING och inte ett löfte, blev hon så till sig i trasorna att han var tvungen att föreviga detta stora ögonblick.
Efter lunchen och Pelles välbehövliga lunchlur, så var det dags för dagens aktivitet; att upptäcka ön vi bor på till fots. Faktum är att Pelle inte ens varit på den östra sidan ännu, då vi bor på den västra och han inte haft något ärende dit. Men idag var det dags, och det är på den sidan de så kallade "On water villas" ligger. Det finns två pirer med sådana och här är den vänstra, nordligaste av dem...
Och så här ser den andra ut, från lite håll.
Och så här ser det ut innan man går ut till sin vattenvilla. Och ja, detta ser helt klart väldigt mysigt ut, och bara möjligheten att ta en liten trappa direkt från huset där man bor ner i det ljumma havet är ju helt klart lockande. Men också på tok för dyrt för paret Norman. Dessutom så måste vi säga att vi föredrar att bo på den västra sidan, där stranden i vårt tycke var ännu finare, och framförallt där solen lyser längre om dagarna, och dessutom går ner. Ty solnedgångar är ju väldigt mycket vanligare att man njuter av att se, till skillnad från soluppdtiton. Ty då sover man ju. Åtminstone gör vi det.
Så fortsatte vi promenera söder ut, så här är vi nere vid sydspetsen som Tina så pedagogiskt visar med sin ena hand på den här kartan, medan hon med den andra visar var vår lilla "beach villa" ligger, där promenaden runt ön startade.
Det ÄR rätt ansträngande att gå i mjuk sand i jämförelse med afalten hemma i Solna (trots att den är full av hål), så då är det skönt att hitta en sån här hammock att ta igen sig lite i. Och det ÄR ju så skönt och avslappnande på nåt sätt, när det gungar. Så återigen dök vår plan vid en eventuell storvinst upp; att flytta till husbåt.
Här i krokarna upptäckte vi också en liten skylt i marken, med namn på. "Oj - är det någon som dött här och detta är ett minnesmärke?" var vår första tanke. Men så tittade vi lite mer och såg att det var MASSOR av sådana här skyltar. Ett gravfält alltså? Nä, det verkar som att par som varit här och gift sig, förlovat sig eller bara varit på smekmånad köpt små plantor med tillhörande skylt på sina namn här. Som nåt fint minne misstänker vi, men det ser fortfarande ut som ett gravfält tycker vi. Där folk av någon anledning enbart dött parvis."
Och på tal om gunga, så var det dessvärre aningen försent - tidvattenmässigt - att använda den här romantiska gungen som är utplacerad i vattnet som det den är till för, vilket den här gubben dock verkar ha upptäckt lite i senaste laget. Och titta där sitter vår kompis tranan också!
Nu efter en dryg halvtimmes promenerande i 28-gradig värme och mjuk sand kände vi att vi gjort oss förtjänta av någonting att dricka, som också förhoppningsvis skulle få oss lite piggare. Så det blev en varin rom och cola som vi serverades av en söt liten servitris som när vi skulle ge henne vårt rumsnummer för att sätta upp notan på, så sa hon "I remember! 632!" vilket förvånade oss mycket då vi inte besökt den här baren tidigare. "I remember you from yesterdays karaoke" sa hon glatt, ty då visade det sig att hon jobbade på den baren också. Och KOM IHÅG oss. Till Tinas stora skam, och Pelles stolthet. .
Så här satt vi med en varsin god drink i handen, en skål gratis jordnötter på bordet och med den här utsikten. Vi tänkte helt sonika nu avnjuta den vackra solnedgång som vår sida ön erbjuder.
Och så kan det ju förstås aldrig bli för många bilder av en trana (eller vad det är) i solnedgång.
Dessvärre gick den ner bakom en molnbank istället för med klar himmel rätt ner i havet, så att man nästan hör hur det fräser. Men men, det är väl lite av ett ilandsproblem känner vi...
Sen fortsatte vi vår promenad i sanden. Där en massa eremitkrabbor och andra varelser promenerat omkring innan oss, vilket de här spåren visar rätt tydligt.
.jpg)
Och medan vi ändå är inne på djur. ÄNTLIGEN lyckades Pelle fånga en fruktfladdermus på en TYDLIG bild med sin kamera. Efter att Tina gjort honom uppmärksam på den förstås.
Strax därpå hade det blivit mörkt, och allt som återstod var kvällens middag. Sen gjorde vi ÄNNU tidigare kväll än vi brukar, ty imorgon ljuder alarmet klockan sju på morgonkvisten!
